När jag upptäckte Sourze i slutet av 2001 kändes det som om jag äntligen hade hittat ett forum - ett hem för mitt skrivande.
Sourze var ett ställe man kunde hänga på med sina texter och debattinlägg. Här kunde du skriva om vad du ville; noveller, dikter, kåserier och tankar. Visserligen betalade du i början för dina texter, men det var ingen jättesumma och jag vet att jag faktiskt tänkte att det var skönt att inte vara styrd av någon annans agenda.
På Sourze blev du sedd och kommenterad. När skrivandet var en vän i svåra tider blev Sourze räddningen. Jag fick en chans att reflektera över hur jag uttryckte mig och vad det är med en text som får en att vilja läsa vidare. Vad som funkar och inte funkar. Under en period när jag var arbetslös, kändes skrivandet som det enda som höll mig uppe. Sourze var ett fönster mot världen.
Jag skaffade min första dator 1996. Det var på den tiden då man kunde skicka ett e-mail till chefredaktören på DN med en filosofisk fundering och få svar inom några timmar. Han var väl lika fascinerad som vi andra av detta "supermedium". Idag skulle detta framstå som mer eller mindre otänkbart. Ett mail idag till en av våra stora dagstidningar räknas snarare som ett spam och kommentarsfältet kallas av många journalister för "pissrännan".
På Sourze har vi väl i så fall varit rännstensbarn. Här har kommentarerna varit något bra! Det innebar ju att du blivit läst och att någon faktiskt reagerat på det du skrivit. Här diskuterades det hejvilt. Ofta kunde diskussionerna pågå i flera dagar. Det var alltid med skräckblandad förtjusning som man läste vad folk hade skrivit. Andra Sourze-skribenter blev en del av ens vardag. Ämnen diskuterades fram och tillbaka. Ibland fick man på käften ordentligt, men för det mesta har tonen varit bra och flera av de som skriver på Sourze har ett stort hjärta.
Många har sedan, liksom jag själv, sökt lyckan genom att lägga upp egna bloggar. Med en egen blogg kan du visserligen vara lite mer personlig, men du svävar mer fritt i universum och når inte ut till lika många. Det är just genom ta del av en gemensam sfär som är skapad av många som gör att man når ut till fler. Sourze är just en sådan sfär. Visserligen finns Facebook också, men att vara djup på Facebook är ungefär som att diskutera politik på ett bröllop eller som att svära i kyrkan.
Men inte ens Sourze kan fungera i ett vakuum i ett snabbt expanderande universum. Det gäller att bilda kluster och nätverk med andra i sajberspejs. Annars blir man snart en falnande stjärna och vad är yttrandefriheten värd om man inte har verktyg att uttrycka sig med?
Jag ser till min glädje att Sourze namn dyker upp här och var. Det är bra, för jag tror Sourze bidrar till att hålla yttrandefriheten levande och är en viktig plats för många skribenter. Många får en chans att lysa en stund som tomtebloss på en natthimmel som fortfarande domineras av de stora. Låt de där ljusen få fortsätta brinna.
Stort Grattis till Sourze 10 år och lycka till in i framtiden!
Anna Drangel,
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
