 |
POLITIK & SAMHÄLLE
Artikel
av Marcus Ottosson
publicerad 20 nov 2004 kl. 21.45:
Jämställdheten har inte råd med feminsm
Jämställdheten har inte råd med feminismen.
Bara 20% av befolkninen är feminister och dessa förstår inte varför inte fler är feminister, nu kanske någon av dom förstår.
Kära Johannes...
Det hela är mycket enkelt. Det är så enkelt att vi är många som är väldigt förvånade över att du Johannes och många andra inte har förstått.
Vi är 80% som inte tror på feminismen, ni är bara 20% som tror på den. Alla vi 80% har insett om inte intellektuellt så intuitivt, varför feminismen är fel.
Att ni inte har förstår gör mig förvirrad och jag undrar. Hur i allsindar skall jag få er att förstå när ni inte själva har förstått på egen hand som vi andra?
Jag räds inför att skriva det här för jag vet inte vilka ord jag skall använda för att få er att förstå. Jag riskerar att krångla till det allt i min iver att få er att förstå.
Jag skall göra ett försök, men min erfarenhet säger mig att ni inte heller efter denna artikel kommer förstå varför bara 20% är feminister.
PS. Jag ber redan här om ursäkt för alla stavfel, felaktiga eller obefintliga kommateringar, och historiska felaktigheter etc så slipper vi älta det i komentarorforumet. Men mail tas tacksamt emot. Okay? SLUT PS.
- Arbetarmakt eller demokrati?
- Demokrati tack!
En gång i tiden i detta land ville några som kallade sig arbetarna ha makt. Dom ville bestämma, ja i alla fall ville dom vara med och bestämma. För det är en väldig skillnad på att bestämma och på att få vara med att bestämma.
Dom var smarta dom här arbetarna för dom visste vad dom kunde få och vad dom inte kunde få dom visste var som var möjligt och vad som var omöjligt.
Dom skapade lätta slagord som vem som helst kunde förstå.
Rösträtt till alla! och En röst per person! Arbetarna krävde något som var väldigt lätt att förstå. Dom krävde demokrati. Alla skulle få vara med att bestämma.
Ganska fort fick dom igenom sina krav, ja i feministisk tidräkning gick det väldigt fort att införa demokratin.
Kvinnorörelsen var under denna tid redan igång och väldigt snabbt om man räknar i feministisk tidräkning så fick även kvinnor rösträtt.
Jag menar vad har man att säga emot en person som säger att alla skall få vara med att bestämma? Ingenting. Man har inga argument! Motvilligt gav makteliten med sig och idag så är det även för den översta överklassen självklart att alla skall få vara med att betstämma, även den översta överklassen är stolta över demokratin. Överklassen och alla insåg att det arbetarna krävde var "rimligt"
Detta var nu länge sen och med feminismen gick det sämre... fastän det har gått snart 90 år sen kvinnor fick rösträtt så är endast 20% av befolkningen feminister, fastän 95% av befolkningen är demokrater.
Feministerna var inte lika smarta som arbetarna. Arbetarna krävde att få vara med att bestämma, dom krävde en röst per person. Arbetarna krävde inte arbetarmakt, dom krävde inte att få bestämma, bara att få vara med att bestämma. Arbetarna krävde demokrati!
Feministerna gjorde inte vad dom borde ha gjort. Feministerna borde krävt jämställdhet, men det gjorde dom inte, dom krävde feminism. Nu år 2004 har feministerna mer eller mindre fått framsteg och fått in sin feminism i regering och riksdag men folket sviker fortfarande.
Varför?
Jo för det ni begär är inte "rimligt." Alla män, alla kvinnor alla politiker tycker att "jämställdhet" är "rimligt" vi ställer alla upp på det, och precis som demokrati är "jämställdhet" något vi kan vara stolta över, men att kräva feminism är inte "rimligt"
Om ni begär jämställdhet så kan ingen säga emot er! Men om ni begär feminism då kan vem som helst säga emot er. Ni har inte råd med den lyxen att kräva feminism. Ni måste nöja er med jämställdhet.
- Gud eller Kärlek?
- Kärlek tack!
När jag var liten lärde mig min mamma att Gud är en bluff, min mamma var VPK:are (VänsterPartietKomunisterna) och sa att när man dör så blir man till näring till en blomma thats it! Gud är ett påhitt.
Min fröken i lågstadiet höll dock nästan, med sin övertygande stämma, på att få mig att tro på Gud i alla fall, men en sak fattade jag aldrig.
"Gud finns överallt, Gud finns i oss alla!" sa hon, "Gud finns inuti mig och inuti dig", sa hon och pekade på mig.
"Hur kan något finnas i både dig och mig på samma gång?, tänkte jag, hur kan Gud finnas överallt samtidigt?" Det stämmer inte, tänkte jag
Många år senare lyssnade jag på kassettboken "De tio budorden" av Stig Slas Claesson" Oh shit!, va bra den var!
Jag blev verkligen betagen av Kärleksbudskapet i den boken. På ett så intelligent sätt förklarade Slas essensen bakom dom tio budorden. Kärleksbudskapet! respekten för sig själv och andra.
Ytterligare några år senare pratade jag med en tjejkompis på telefon. Vi diskuterade Gud.
"Jag tror inte på Gud" sa jag.
"Men vad tror du på då?" frågade hon trött.
Jag funderade några ögonblick och sa sen insiktsfullt.
"Jag tror på Kärlek" sa ja.
"Men Gud _är_ kärlek!" utbrast hon.
- Vänta lite... time out!, tänkte jag.
- Vad kan finnas överallt samtidigt? vad kan finnas i mig och i dig samtidigt?, tänkte jag.
Kärlek finns överallt, kärlek finns inuti mig och inuti dig. Kärlek finns överallt.
Gud är Kärlek. Varför sa inte min fröken det på en gång, då hade jag fattat mycket bättre!
Essensen i Gud är Kärlek.
Ytterligare några år senare hörde jag skådespelaren Jan Malmsjö på TV som diskuterade med någon och så sa han. Egentligen finns det ju bara en enda religion och det är Kärlek.
En känd Budist har också sagt, Religion är som en banan, Islam, Budismen, Kristendommen, Judendommen, Hinduismen och alla andra religioner är bara skalet. Inuti själva bananen, den vi äter, är Kärlek.
Essensen i alla religioner är Kärlek. Till och med i filmerna Star Wars så är essensen i Jedikulturen Kärlek.
Ja... så är det, essensen i Arbetarrörelsens kamp var demokrati.
Essensen i alla religioner är Kärlek
Och någonstans var ju essensen med kvinnorörelsen och feminismen just Jämställdhet.
Så medans religionerna krigar med varandra istället för att predika kärlek
och medans demokratin däremot finns och lever i harmoni med folket (95% demokrater) så kämpar feminismen precis som religösa, en idiotisk kamp och försöker införa feminism.
Det kommer inte att ske. Lika lite som alla kommer att bli Kristna eller Muslimer.
Det är inte Gud som förenar oss människor, det är kärlek.
Det är inte feminism som förenar könen, det är jämställdhet.
- Feminism eller jämställdhet?
- Jämställdhet tack!
Det spelar ingen roll hur högt ni skriker, det spelar ingen roll vilka artiklar ni skriver, det spelar ingen roll.
Allt ni behöver göra feminister är att börja predika jämställdhet.
Den dagen ni ber att få jämställhet så får ni det, precis som arbetarna fick sin demokrati. Men arbetarna fick aldrig arbetarmakt, bara demokrati. Ni kommer aldrig att få feminism, bara jämställdehet.
Allt ni behöver göra är att överge feminismen släppa den och säga: Jag är jämställdhetsträvare och jag vill ha jämställdhet.
Då kommer ni att få jämställdhet. Inte förr.
Nu vet jag att ni fortfarande tycker att Feminism och jämställdhet är samma sak. Visst! försök därefter att bevisa för en muslim att den kristna Guden är samma sak som Kärlek!
Lycka till!
Jag vet inte om jag har utryck mig tydligt nog. Jag vet inte. Kanske gör jag lite skillnad för nån.
En sista sak.
Att säga att vi män känner oss hotade av feminismen är som att säga till en ateist:
- Du vill inte tro på Gud för att du känner dig hotad av att det kan finnas något som är större än dig.
Ateisten svarar då:
- Det finns! något som är större än mig. Kärlek är större än mig och jag känner mig inte hotad, jag känner vördnad inför kärleken.
Vi män känner oss inte hotade. Men vi är emot feminismen i alla fall. Vi älskar kvinnor. Vi vill dom allt gott, vi dör för dom i krig, Vi dör för dom i katastrofer. Många är dom flickvänner jag har älskat så djupt att jag har skakat i hela min kropp när jag har känt att jag kan dö för henne. På riktigt ge mitt liv för henne. Många är dom flickor som har varit mina elever, som jag har lyssnat på i timtal, deras smärta jag har tagit emot, för jag känner en så enorm ömhet för dom. Många är dom kvinnor jag älskar djupt.
Jag älskar kvinnor jag kan göra vad som helst för dom. Jag älskar kvinnor av hela mitt hjärta och jag önskar dom all välgång all framgång och all kärlek.
Jag älskar kvinnor jag är för jämställdhet men jag kommer aldrig, aldrig bli feminist.
|
Marcus Ottosson
