 |
POLITIK & SAMHÄLLE
Artikel
av Ishak Haskiya
publicerad 28 jan 2008 kl. 21.19:
Israeliska armén hedrar Förintelseoffren i Polen
"Israel minns och kommer alltid att minnas Förintelsen, med tårar i ögonen, stående i beslutsamhetens givakt."
I en tid då mänsklighetens största brott öppet förnekas av vissa historiker och av statsmän, i tal och i skrift och i skolböcker, besöker flera enheter om 180 man ur den israeliska armén Polen. Folket i anrika städer som Warszava, Krakow och Lublin ser dessa uniformerade judiska soldater som har kommit för att hedra sina förfäder, öppet och med den stoltheten ett folk som nu kan försvara sig med egna vapen i egna händer visar. För vissa kan det vara en syn vars innebörd är chockerande. Judiska soldater som har viljan att visa sig där många judar har förintats av en samvetslös övermakt. Judiska soldater som står givakt ett par hundra kilometer från Tyskland. Judiska soldater som paraderar med huvudet högt bland det polska folket där en del har öppet varit antisemiter. Isrealiska F-15 som flyger över polsk mark när de deltar i internationella uppvisningar. Det känns inte verkligt för somliga.
I år, igen, kommer dessa soldater att besöka Polen, stå i givakt, omgivna av baracker och kremeringsugnar i Auschwitz medan den isrealiska flaggan hissas. En otrolig syn för det judiska folket och för dem som minns och hedrar Förintelseoffren tillsammans med detta förföljda och förlöjligade folk. Må antisemiter och anti-israeler tänka och säga vad de vill så har Israel en armé som står på samma ställe där judar, unga som gamla, har funnit sin död.
Vad är innebörden av detta? En maktuppvisning för omvärlden? Knappast. En visualisering av ett löfte? Ja, i allra högsta grad! Ett löfte som det judiska folket ger till sig själv om att det som hände då inte kommer att ske igen. En påminnelse till en omvärld som har så lätt att glömma. En påminnelse till ett par generationer som knappast vet om världens historiska arv. Var det inte en Supreme Commander som i ganska råa men profetiska ordalag varnade världen om denna glömska.
och ett hutlöst ifrågasättande i framtiden.
Nu lever vi i den tid där Israel jämförs med nazisterna, där muslimska barn i Kentucky protesterar mot en Förintelsetext, där nynazister hojtar omkring, där judiska gravar skändas, där palestinska skolböcker förnekar det hela. Israels vara eller inte vara diskuteras öppet. Allt detta kommer inte att ändra det minsta i det judiska folkets vilja att försvara sig resolut mot de faror som hotar, oavsett varifrån och från vem de kommer, med egna vapen i egna händer.
Israel minns och kommer alltid att minnas Förintelsen, med tårar i ögonen, stående i beslutsamhetens givakt.
|
