 |
POLITIK & SAMHÄLLE
Artikel
av Olav G Enberg
publicerad 11 feb 2007 kl. 15.13:
Invandring, reklam och livsstil?
Tidningar som Gringo försöker skapa, försvara och "hypa" invandrarlivsstilen. Ju bättre man lyckas, desto brantare blir nerförbacken. Har man råd med en multikultibaksmälla om man bor i Fittja?
Jag har köpt min sista cardigan, inte ägt en slipover sen gud vet när och köper nog inte en till BMW. Även om jag ibland förnekar det, styrs mina livsval av mode och trender. Jag tror att vi alla bryr oss om omgivningens signaler, hur gärna vi nu än vill vara självständiga och egensinniga. När man i Sverige går förbi kön med sina helsvenska klubbkompisar känner man en viss vinnargemenskap, men när man ser andra mörka, unga, arga killar som samtidigt konsekvent nekas inträde får man en klump i magen; vem är egentligen invandrare i Sverige och hur trendigt är de/vi?
Vill man sälja en produkt ska den absolut inte representera fattigdom, utanförskap och bitterhet. Undersökningar har inte bara visat att svenska invandrare har svårare att få ett jobb i Sverige utan att de också har en högre utbildningsnivå än Svenne Banansson. Fortfarande exkluderas de på grund av sitt svenska uttal, sin hudfärg eller sitt exotiska efternamn och förvisas därmed till folkhemsfattigdom, klart de blir förbannade. I ett land där man uppmanar människor på arbetsmarknaden att se sig själv som ett varumärke vet jag inte ens om Andy Warhol kan sälja alla.
I en intervju en gång sa Göran Persson att halva nöjet med att gå på bio (innan reklam-TV:s tid) var just reklamen innan filmen. Utan att ta ut svängarna för mycket vågar jag nog påstå att den reklamfilm som Sverige och svenska medborgare dagligen matas med har regisserats, producerats och castats av Göran Persson och hans förra regering. I denna reklamfilm är alla taxichaufförer, städare, pizza och kebabnissar invandrare. Vidare skulle nog en personalansvarig rynka på näsan åt de namn som toppar "störst parkeringsskuldlistan" i Malmö och tomtpriserna talar sitt tydliga språk var man vill bo i Sverige och vilka grannar man vill ha. Fortfarande sitter man i sin villa och hävdar med en tonårings envishet att man inte påverkas av detta. Iförd en Lacostepiké proklamerar man högljutt att man inte gör skillnad på folk och folk.
Trender är dock något som kommer och går, och det man endera dagen betalar en smärre förmögenhet för raljerar man över den nästa, vi minns alla axelvadden och Hot Shoten. Tidningar som Gringo försöker skapa, försvara och "hypa" invandrarlivsstilen. Problemet är bara att ju bättre man lyckas, desto brantare blir nerförbacken.
Har man råd med en multikultibaksmälla om man bor i Fittja? Skulle inte tro det!
|
