Ge fan i att karva i min integritet. Sluta skära bort min självkänsla med er jävla osthyvel. Bit för bit som ni sedan kastar åt era hungriga paragrafer, renrasiga paragrafer. Blödande sitter jag där mitt emot och måste få försvara min heder. Missriktad vrede att sedan vräka i sig en burk pepparkakor som tröst för för att jag inte kan, vill eller orkar ta mig ner till puben och supa skallen av mig. En liten befrielse innan problemet bankar mig i skallen dan efter. Hela tiden denna frågan som gör stora hål i mitt inre: Vad vill jag? Du sitter där på ditt arsle på arbetsförmedlingen och ler ditt leende som till och med luktar unket. Som mögligt bröd, och är så nöjd med dig själv. Så har du lurat en arbetslös till. Med din falskhet och förbindlighet. Du försöker mala ner mig i din köttkvarn till jul. men du, det går inte så bra. Jag är rätt stor. det kommer ta tid. Men ikväll är jag så himla arg och snart får jag ringa akuten så de kan lappa ihop min sargade integritet. Du och din jävla osthyvel.
Linda Åberg-Luthman, Poetissa i sina bästa år!
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
