 |
Artikel
av Leif E Ström
publicerad 20 dec 2010 kl. 11.02:
Inte bara ett "oönskat dåd"
"I sitt tal till folket efter det uppmärksammade attentatet började stadsminister Reinfeldt med att kalla det inträffade ett 'oönskat dåd'. Resten av talet var så lågmält att man befarar en myndighetsvaccination mot känslor och konfliktlösningar."
Enligt TT: utsago skulle de utlösande motiven för attentatsmannens vara konstnären Vilks och vår militära representation i Afghanistan. Tyvärr har detta hemska attentat på intet sätt uttömt bevekelsegrunderna för framtida dåd. Under en längre tid har Centrum för asymmetriska hot och terrorismstudier gett till hands en oro för inre hot mot vår demokrati och dess värdegrund.
Rädslan är säkert befogad då Säpo inte vet i hur många svenska lägenheter det finns enskilda aktörer som bildat nätverk med internationella terrororganisationer. Denna typ av verksamhet brukar kallas transnationell och utnyttjas som bas för rekrytering, logistiskt stöd och finansiering.
Om man ytterligare belyser Sveriges mottagande av krigsförbrytare, vilkas eventuella brott inte prövas i svensk domstol, då framstår den inre säkerheten som skör. Vår samlade press har påpekat att Sverige inte anstränger sig och att Migrationsverket i synnerhet varit undfallande i dylika ärenden. Svaret har då alltid varit det standardiserade svenska "vi lider av resursbrist". Enligt Folkrätts- och krigsbrottskommissionen vid rikskriminalpolisen kan antalet personer som faller inom denna kategori uppgå till mellan 1 000 och 3 000 personer. Förmodligen ligger antalet för de drabbade som för närvarande befinner sig i landet på samma nivå.
I sitt tal till folket efter det uppmärksammade attentatet började stadsminister Reinfeldt med att kalla det inträffade ett "oönskat dåd". Han får ursäkta, men resten av talet var så lågmält att man befarar en myndighetsvaccination mot känslor ock konfliktlösningar. Så länge statsministern och de ansvariga på SÄPO använder sig av försiktihetsprincipen i säkerhetsarbetet, vill jag fortsatt framställa det "degenererade korsfararlandet Sverige" som bas för allsköns tänkta brott och våldsdåd. Socialdemokraterna bekräftar tesen, då de nyligen flaggat för amnesti för cirka 10 000 olagliga vapenbärare i landet. Jag skulle till och med gå så långt som att likna landets tillstånd med en katalysator för brott.
Jag tar alltid ett djupt andetag innan jag försöker belysa konsekvenserna av ett mångkulturellt land med icke fungerande integration. Men det är inte längre så att alla terrorister är främlingar. Enligt säkerhetspolisen kommer i framtiden de som vänder sig mot samhället oftast vara uppväxta i samma samhälle. Det kan handla om unga radikaliserade personer som drivs av våldsglorifiering, personligt utanförskap i samhället och upplevda orättvisor i världspolitiken.
Man behöver inte vara terroristexpert för att inse att vår nuvarande regerings preventioner för landets inre säkerhet inte står i proportion till rädslan för parlamentariska konflikter. I ett land där myndigheterna inte vågar kräva fullgoda vinterdäck på utlandsregistrerade fordon vid framfart i vårt land, vilket bevisligen skördat fler en ett människoliv, ser jag Sveriges myndighetsutövning som ytterst svag. Ändå svagare blir tilltron då utrikesminister Bildt fösöker skrämma folket med kommande tsunamier, då resursfördelningar kommer på tal.
Säkerheten uppfattas i nuläget som diametralt. Vi har en statsminister som bedömer hotnivåer och inre terrorverksamhet med förbehållningen att vi inte skall dra några förhastade slutsatser av en enstaka händelse. Vi har också de som valt Sverige som bas för sina olagliga verksamheter och vi har de som försöker bekämpa dem. För att landets alla aktörer skall få en gemensam bild av vår nationella inre säkerhet, bör Reinfeldt och SÄPO starta en arbetshypotes som resulterar i en nivå som tangerar Finlands - det säkraste landet i Europa! Jag utgår från att Reinfeldt inte skulle tacka nej till lite mer substans för kommande tal vid "oönskade" händelser. SÄPO kan börja med att installera datorer på avdelningen så de får samma tillgång till sociala medier som Youtube-användare.
Det är också dags för massmedieindustrin att granska sitt eget maktutövande. Media ägnar sig åt ett ensidigt skuldbeläggande och menar att Afghanistanfrågan och rondellhundar skulle vara de primära orsakerna för våra inhemska problem. Politiska likheter mellan militära insatser och Lars Vilks agerande är obefintliga, men det finns en annan springande punkt och det är troendet. Religionen är numera dubbelt helig och kräver därför en PK-medveten rumsren dialog, vilket per automatik medför ett moraliserande som krossar all faktaredovisning. Varför? I mitt Sverige skall aldrig sanningen belönas med straff.
I drygt hundra år av självständighet, har landet Afghanistan härjats av inbördeskrig och utländska ingripanden. Först 1989 blev islam en aktör i skeendet. I vårt land har dock ett fåtal uppmärksammat presumtiva konflikter och etniska krutdurkar. En av dessa var paradoxalt nog mångkulturens fader Olof Palme, som redan 1969 riktade kritik mot Malmös sociala utveckling. Han påvisade kulturella klasskillnader samt en begynnande invandrarslum. Trots denna vetskap byttes assimilering mot integration och den basala tillväxten för utanförskap - arbetslöshet, mindervärdeskänslor och bristande utbildning med extremismen som påföljd - exploderade. Man har i åratal försökt undanröja dessa faktorer för terrorismens grogrund, men har misslyckats totalt.
Två av de uppräknade faktorerna kan åtminstone varje individ undanröja genom att undvika västvärldens mest avkristnade land, som även har svårigheter att skapa riktiga arbetstillfällen åt tiotusentals nytillkomna. Det har aldrig och kommer aldrig bli en rättighet för individer och en skyldighet för riket, att garantera anställningar åt var och en som önskar ha en sådan. Detta har redan alla arbetslösa och utförsäkrade svenskar fattat, men inte alla webbskribenter och politiker. För de folkvalda och skribenter som undgått den sociala terrorism som härjar småskaligt men utspritt, är den bristen på praktisk erfarenhet enbart statusrelaterad.
"Oönskat" eller ej, men om den enda lösningen är att världens mest skattetyngda och splittrade folk också skall buga sig djupare för att stävja terrorismen, tror jag att utfallet blir det motsatta.
Om någon läsare i framtiden ser en person ansvarig för vår säkerhet anlägga en förvånad min efter nästa attentat, då är han eller hon garanterat ansvarig och du som medborgare kan ta dig rätten att bli heligt förbannad.
|
