Artikel av Bente Wikman publicerad 6 dec 2010 kl. 06.00:


Foto: Sony Pictures

Inre och yttre resa med Julia Roberts i Eat, Pray, Love

Elizabeth Gilberts har skrivit en fantastisk bok som nu också blivit film med en strålande Julia Roberts i huvudrollen. En riktig fullträff! Njut och ta till dig det du själv kan använda. Helt säkert kommer du att känna dig berikad.
Originaltitel: Eat, Pray, Love / Eat Pray Love (2010)
Längd: 2 tim 20 min
Skådespelare: Julia Roberts, Billy Crudup, Viola Davis, James Franco, Javier Bardem, Richard Jenkins, Tuva Novotny
Regissör: Ryan Murphy


Här om dagen köpte jag den nya filmen med Julia Roberts i huvudrollen - och wow vilken film! Jag kände genast igen den och insåg att detta har jag läst. Jag mindes omslaget så väl och när filmen gick mot sin slut kom jag också på den svenska titeln på boken; "Lyckan, kärleken och meningen med livet".

Filmen "Eat, pray, love" har tre olika delar med fantastiska resebeskrivningar från tre länder; Italien för maten, Indien för det andliga och Indonesien för att hitta den egna balansen. Den har en underbar personlig reseskildring, inte bara från länderna, miljöerna, maten och människorna utan också från Lizs egna inre resa. Liz är ett år på resa men ändå inte, för när man stannar på en plats så länge som fyra månader blir det ett helt liv. Liz lever på tre olika platser, med ett mål på varje plats.

Det här är en film som jag tror kan ge många hopp om livet. Den säger liksom rakt ut att när vi är på botten av det svarta hålet går det inte att komma längre ner, bara upp. Vi måste kapitulera inför vår maktlöshet, be om hjälp, lyssna inåt, ta emot och börja klättra uppåt ett steg åt gången, en dag i sänder. Jag kände igen tankarna och att brottas med mina inre monster tills man är maktlös och som Liz i filmen ligger framstupa på golvet och ber om hjälp. Jag var lika ovan att be som Liz i filmen, men jag fann kraft och fick hjälp. Filmen är full av insikt, detta är en film att ta till sig med hela hjärtat.

Jag har själv varit vilse en lång period av mitt liv. Det tog tid att bli bekant med mig själv igen och det var en intressant och spännande resa, den bästa jag gjort faktisk. Det måste få ta tid att skapa en relation till sig själv. Det är kul att lära känna sig själv, man kan hitta nya sidor man inte trodde fanns.

Precis så beskriver Liz det i "Eat, pray, love" fast med andra ord. Hon är kvick i replikerna, hon är modig och klarsynt både i sina tillbakablickar och i nuet. Jag är säker på att vi är många som kommer att nicka igenkännande, någon kanske blir sugen på att meditera andra kan bli intresserad av det andliga.

Något annat som är härligt i den här filmen är motvikten till dagens pinnsmala skönhetsideal när det frossas i god mat och glass i Italien. Att några extra kilon som blir till muffintoppar ovanför jeanslinningen inte får tjejerna att flippa ur, utan i stället gå för att handla större jeans. Häftig läsning på något vis. Det blir okej att njuta och låta livet gå lite i faser.

Ja, som du ser: filmen fick igång mig. Jag har också varit en kontrollfreak som pressat och späkt, men nej, jag har kommit på att jag får lov att njuta också och då går livet mycket lättare att leva. Jag fylls med en stor tacksamhet så ofta för jag vet att jag har det extremt bra, helt kolossalt oförskämt bra om jag jämför med många andra. Men man måste välja att ha det bra, bestämma sig för att man är värd det innan man kan ta emot det goda. Den insikten fick jag för inte alltför länge sedan.

Det här är både ett filmtips och ett boktips. För det mesta räcker det med en av dem, men här ger det bara mer att både läsa och se, varken filmen eller boken gjorde mig besviken.