 |
POLITIK & SAMHÄLLE
Artikel
av Carl Olof Schlyter
publicerad 19 feb 2010 kl. 12.23:
Ingjuta självkänsla - skolans viktigaste uppgift
"Vad är det för poäng med att skriva ett barn som är 12 år på näsan att hon/han inte duger? Det borde vara ett fall för Barnombudsmannen!"
Läste Darja Samads artikel här på Sourze, Feminism - osäkerhetens alibi. En insiktsfull och nytänkade text, tycker jag. Darja skriver "Jag uppmanar alla feminister att öppna locket därinne och jobba med sig själva. Kanske kan en annan sorts feminism skapas som inte är så infekterad." Personligen tror jag att hon är inne på rätt spår: självkänsla är nyckeln till psykiskt välmående. Just det borde vara skolans viktigaste uppgift, att ingjuta självkänsla. Precis som Darja skriver skapar dålig självkänsla en mur mot omgivningen, den gör att man inte lyssnar, inte tar in nya idéer och intryck, för man är låst i en uppfattning, i sin frustration.
Men tendensen just nu är ett ökat fokus på betyg i skolan. Min uppfattning är att det är ett alldeles för trivialt styrmedel för att utföra det uppdrag som skolan har, att förbereda barn på vuxenlivet. Överdriven feminism hos vuxna individer är bara ett exempel på uttryck för dålig självkänsla, många, många andra utrycker det på något annat sätt. Personer med uttalat främlingsförakt, t ex, lider också, skulle jag gissa, av dålig självkänsla.
Skolan borde fokusera helt på att ge varje elev bästa möjliga självkänsla, lärandet kommer då med automatik. Strunta i betyg före åttan eller nian. Jag har varit inne på det i någon tidigare artikel, att betyg i skolan säkert alldeles för ofta innebär värdering av förmåga snarare än av prestation. Eller är det någon som på fullt allvar tror att alla människor har lika intellektuella förutsättningar? Hur många prov eller läxförhör har jag hört talas om där betyget har satts efter hur mycket eleven försökte utifrån sina individuella förutsättningar? Går det över huvud taget att värdera hur mycket en elev försöker på ett rättvist sätt? Troligen inte - och då är inte svaret, att "just därför får vi ta det näst bästa och gå på det faktiska resultatet", utan tvärtom, strunta i betyg och bara arbeta med att skapa en inspirerande miljö i klassrummet.
Vad är det för poäng med att skriva ett barn som är 12 år på näsan att hon/han inte duger? Det borde vara ett fall för Barnombudsmannen!
|
