Artikel av Malin Dunfors publicerad 8 dec 2010 kl. 06.00:


Foto: Stockholms filmfestival

Inget är vad det verkar vara i dansk politisk film

Det sista stora tabut i dagens samhälle, anser den danske filmregissören Christoffer Boe, är att vi, trots att vi lever individualistiska liv, ändå inte har full kontroll över allt som sker.
Betyg: VG
Titel: Everything Will Be Fine (Originaltitel: Allting Bliver Godt Igen)
Genre: Thriller
Regi: Christoffer Boe
Manus: Christopher Boe
Musik: Sylvain Chauveau
Medverkande: Jens Albinus, Igor Radosavljevic, Benjamin Boe Rasmussen, Paprika Steen, Marijana Jankovic med flera.
Speltid: 90 min

Detta tabu, och en djupdykning i den kreativa processen som sådan, ligger till grund för Boes fjärde film, "Everything Will Be Fine". Själv kallar han den för en melodramatisk thriller.

Filmen visades nu senaste under Stockholms internationella filmfestival, Boes tredje bidrag på fem år. Den valdes också till Quinzaine des Réalisateurs (Director's Fortnight) på årets upplaga av filmfestivalen i Cannes. Boe mottog tidigare år Camera d'Or för sin film Reconstruction.

Jens Albinus, bland annat känd som den brilliante men likväl disträe kriminalkommissarie Hallgrimsson i det danska tv-dramat Örnen, återkommer som en annan tankspridd rollfigur. Jacob Falk är en framgångsrik manusförfattare och regissör, som ofta blir besatt av sina egna berättelser. Falk har en annalkande deadline men lider av skrivklåda och inspirationen tryter.

Mitt under tidspress och kreativ ångest hittar han ett antal fotografier, som visar hur danska soldater torterar irakiska fångar. Bilderna är en tickande bomb men Falk kontaktar ändå sin journalistsyster Siri (Paprika Steen) för att försöka få bilderna publicerade. Samtidigt kommer hans fru Helena (Marijana Jankovic) med nyheten att deras ansökan om adoption äntligen gått igenom och att de kan åka till Östeuropa för att hämta sin son. Falks liv blir alltmer invecklat och snart befinner han sig mitt uppe i en politisk konspiration.

Jag vet inte om Albinus har en förkärlek för att spela begåvade, disträa män som kan lösa all världens gåtor men varken passa tågtider eller komma ihåg födelsedagar. Han gör det med bravur. Dessa karaktärer skulle lätt kunna bli tvådimensionella karikatyrer om inte Albinus gav dem ett sådant känslomässigt djup, man står på deras sida (i det här fallet Falks, trots hans upprepade klavertramp).

Det här är inte exakt en popcornrulle där man helt slår av hjärnan och väntar på att bli underhållen. Missförstå mig rätt, underhållen blir du men det krävs lite mer interaktion från biobesökarens sida. "Everything Will Be Fine" verkar på ytan vara en regelrätt politisk thriller men desto längre filmen lider desto mer komplex blir den. Från att vara en politisk katt och råtta-lek skalas berättelsens lager bort en efter ett tills kärnan är nådd - historien om en man på gränsen till sammanbrott.