Artikel av Yohannis Petersson publicerad 3 okt 2011 kl. 11.03:

Ingen tar skit i de lättkränktas land

"När samhällets etablissemang väljer att låta företeelser som 'negerbollar' utgöra grund för att åberopa diskriminering, legitimeras vissa folkslags rätt att känna sig angripna fastän det inte kan finnas minsta grund till det."
Ingen tar skit i de lättkränktas land
David Eberhard
Prisma, 2009


"Ingen tar skit i de lättkränktas land", så heter en bok skriven av läkaren David Eberhard, vars röda tråd är att ju bättre ett samhälle får det, desto ömtåligare blir dess medborgare. Det vill säga, det stiftas lagar och tillkommer statliga institutioner med uppgift att motverka och beivra bott för diverse kränkningar medborgarna upplever sig utsatta för. Syftet är - som med alla nya lagar och politiska förslag - gott och välment, fast på samma gång finns det vissa värden som kan betraktas som större och viktigare ur ett vidare perspektiv.

Jag erinrar mig Eberhards bok under debatten om huruvida Fazers påse med kinapuffar, med en tecknad skrattande asiat på, är rasistisk. För några år sedan var det en liknande debatt om glassen "Nogger", som ansågs diskriminerande mot människor med afrikanskt ursprung. En gång när jag stod och väntade på bussen i en kur hamnade jag i ett trevligt samspråk med en blond, snygg medelålders kvinna, då vi kom in på vädret utbrast denna, helt spontant och ogenerat: "Man skulle vara neger!" Jag i min tur, tillade lugnt och sansat att hon är modig som vågar säga detta så spontant och ogenerat. Då berättar kvinnan att hon en gång stod i kö på ett konditori, tillsammans med ett gäng kurskamrater varav den ena var svart och när hon beställde en negerboll, kände sig denna sårad. Det tog lång tid för henne därefter att lyckas förklara sig, med att det inte var något personligt menat. Om kvinnan sagt "negerboll" med ett hånleende emot den andra, kan det finnas vissa skäl för ifrågasättande av hennes syfte, men det blev jag ganska övertygad om att så inte var fallet. Hon tycktes vara en väldigt varm och humanistisk människa som var nyfiken på olika kulturer.

När samhällets etablissemang väljer att låta sådana här företeelser utgöra grund för att åberopa diskriminering, legitimeras vissa folkslags rätt att känna sig angripna fastän det inte kan finnas minsta grund till det. Det bidrar också till att kampen mot rasism och främlingsfientlighet blir alltmer utnött och bagatelliserad, så att dagen då det verkligen handlar om uppenbar rasism är alla så trötta att ingen längre reagerar. Nöjesjournalisten och asiaten Tom Hjelte blev en gång rasistiskt angripen, i debattprogrammet Diskutabelt med Robert Aschberg, av en folkkär skådespelare. Orsaken var att Hjelte upprepade gånger angripit denna orättfärdigt i sin spalt i Aftonbladet. Skådespelaren som annars varit och fortfarande är mycket engagerad mot rasism, tappade kontrollen och då är det lätt hänt att ta till personangrepp, oavsett om antagonisten är gul i hyn, svart eller rödhårig.

På tal om påsen med den skrattande asiaten, torde det var lika diskriminerande för blonda svenska män med den leende pojken på tuben med Kalles kaviar, eller för den delen "bonnkaka", som skulle kunna ses som diskriminering mot alla sveriges bönder.