 |
KULTUR & NÖJE
Artikel
av Jan Sjunnesson
publicerad 17 aug 2003 kl. 13.12:
Imperiet, del 2
Recension
Att gå längre
Den sista affirmationen i "Empire" rör kapitalismens schizofreni, den gränslöshet som dagligen får oss att öppna nya världar, välja nya varor och tjänster intill dess att allt kommit som på samma plan; arbetskraft, varor, sexualitet, drömmar, pengar, flöden.
Bakom Hardt och Negris analys finns de franska post-strukturalisterna Gilles Deleuze och Félix Guattari (och George Bataille). Deras monumentala verk "Capitalisme et schizophrenie" i två band visar på två poler i kapitalismen; en schizofren pol som river ned alla barriärer för att åstadkomma nya marknader och en paranoid pol som söker återupprätta vad som förstörts. Deterritorialisering och Reterritorialisering. "Empire" är inget annat än en uppdatering av deras verk vilket Hardt och Negri medger. Deras gemensamma ambitioner och stöd är otaliga, från gemensamma böcker och akademiska initiativ till appeller och aktioner, inte minst när Negri fängslades 1979.
Centralt för alla fyra är att inte skilja mellan social produktion och begärproduktion. Företag investerar lika mycket i dina begär och familjestrukturer som i din yrkeskunskap, mer sant 2002 än när det först skrev 30 år tidigare i genombrottsverket "Anti-Oedipe". Kapitalismen och dess medhjälpare psykoanalysen försöker alltid hindra oss att gå längre, att fullfölja affirmationen, bejaka nihilismen, och schizofrenin som process, inte som psykisk sjukdom. Gamla dogmer återuppväcks, staten, könstillhörigheten, språk - allt man trott raserats av den hybrida postmoderna marknaden och nya tillkommer - trender, ständig omskolning, nya ideologier.
För Deleuze et consortes handlar det om att bejaka flödet fullt ut. Kapitalismen är bara ett steg på vägen och ett fegt sådant. "Den deterritorialiserande kraften hos mångfalden är den produktiva kraft som upprätthåller Imperiet och samtidigt är den kraft som påkallar och möjliggör dess förintelse" (s. 61). Imperiet parasiterar på de kreativa förmågor som släpps lösa i produktion och som avkrävs de sociala arbetarna dagligen. Men de behöver inte Imperiet.
Den immanenta process som påbörjades under industrialiseringen då arbetskraft formerades utanför feodalgodsen, då pengar infördes som fixpunkt för alla värden och då inre kapitallogiska lagar bestämde produktionens inriktning oavsett andra mål måste fortsätta. Att alla dessa fenomen är historiska och immanenta visar på ett oerhört framsteg från tidigare epokers tilltro till gudar, transcendenta hierarkier, myter. "Vi kan inte gå tillbaka till något tidigare socialt tillstånd, inte framåt isolerat. Snarare måste vi igenom Imperiet för att komma ut på andra sidan" (s. 206).
Våra psyken håller dock oss tillbaka. De har lärt sig självkontroll, den mest effektiva av all övervakning. "The cop-in-the-head" talar om för oss vad som är rimligt att begära. Revolutionär aktivitet idag handlar inte om att representera ett folk, en klass, ett parti utan att konstruera nya gränslösa subjekt och livsvillkor. "... den produktiva samverkan finns i massans intellektualitet och i affektiva nätverk, i den postmoderna biopolitikens produktivitet. Denna aktivism omvandlar motstånd till motmakt och gör revolten till ett kärleksprojekt" (s. 413).
De tre områden jag tagit upp visar hur "Empire" fortsätter där många vänsterkritiska diskussioner slutat i blindo och resignation. Visst är boken drömsk, stundvis bisarr, eklektisk men samtidigt oerhört rik på möjligheter och infallsvinklar. Dream on.
Litteratur:
Deleuze, G och Guattari, F (1972) "L' Anti-Oedipe. Capitalisme et schizophrenie". I. Ed. Minuit
Deleuze, G och Guattari, F (1980) "Mille Plateaux. Capitalisme et schizophrenie". II. Ed. Minuit
Guattari, F och Negri, A (1991) "Communists like us". Autonomedia.
Hardt, M (1993) "Gilles Deleuze". University of Minnesota press.
Hardt, M och Negri, A, (2000) "Empire".Harvard University Press , sv övers Imperiet (Vertigo/Glänta/Fronesis:2003)
Holland, E (1999) "Deleuze and Guattari's Anti-Oedipus". Routledge
Murphy, T (1997) "Wising up the marks. The amodern W. Burroughs". University
of Calfornia press.
Negri, A (1992. org utg 1981) , "The savage anomaly. The power of Spinoza's politics and metaphysics". University of Minnesota press.
Sjunnesson, J (1999) "Tre radikala spinozister: Althusser, Deleuze, Negri" i Res Publica nr 41/42
Surin, K (1994) "Reinventing a physiology of collective liberation: going 'Beyond Marx' in the marxism(s) of Negri, Guattari and Deleuze" i Rethinking
Marxism, vol 7,nr 2.
|
Michael Lundahl