 |
KULTUR & NÖJE
Artikel
av Sofia Larsson
publicerad 6 okt 2008 kl. 10.19:
Idol 2008: Lägg ner skiten!
Sverige är inne i någon slags Idolhysteri. Varenda dag kan man läsa om den ena eller andra av Idoldeltagarna i pressen. Jag börjar bli riktigt trött, trots att jag vet att det är flera veckor kvar.
Jag har egentligen aldrig gillat Idol. Första omgången gav jag det en chans. Jag var ju tvungen att se programmet för att kunna bedöma det. Uttagningarna runt om i landet var roliga, sen tröttnade jag ganska fort på veckofinalerna. Okända människor tog plats med kända låtar, sådant lockar inte mig. Vad är det för fel på originalen kan man fråga sig ibland.
Dessa tappra deltagare som en efter en har röstats ut vecka efter vecka existerar inte media längre efter deras tv-medverkan. Helt plötsligt är det ingen som minns vem personen som åkte ut först var. I stället kretsar det runt ettan, och ofta tvåan ett tag innan även det tystnar.
Vinnaren, får förutom, ett skivkontrakt även åka runt på landets alla köpcentrer och sjunga 3-4 låtar innan de ska signera en skiva till en kö som består av barn och ungdomar. Har vinnaren dessutom lite otur på vägen kan det hända att personen inte ens kommer in i varuhuset, utan får uppträda på ett lastbilsflak på parkeringen i stället. Precis som Marie Picasso fick göra. Är inte vinnaren värd en lite finare scen?
Att dessa figurer som har cirkulerat runt i medias kretsar i flera veckor helt plötsligt är borta är ju nästan lite tragiskt för deras egen skull. En artist måste ju få uppmärksamhet och få synas i media för att kunna överleva som just artist. Visst, det finns ju givetvis duktiga Idoldeltagare som har kommit för att stanna, antar jag. Exempel är ju Måns Zelmerlöw och Ola Svensson. Men desto fler kom, syntes och försvann.
Kanske är det tyst några år sen bara dyker de upp från ingenstans, precis som både Markus Fagervall och Daniel Lindström nu har gjort. Även flickidolen Darin har varit borta några år och nu kommit fram bland bladen i Aftonbladet igen.
Jag har full förståelse för att deltagarna verkligen vill satsa på att bli artister. Vinsten är ju ett skivkontrakt som löper under ett år, om inte det blir en förlängning förstås.
Konceptet av hela Idol är väl inte att man ska sätta så många artister som möjligt på kartan. Det är trots allt en musiktävling där en står som vinnare - inte 16 stycken.
Jag är bara så trött på att varenda dag behöva läsa om Idoldeltagarna. Jag väljer i 9 av 10 fall att inte läsa om dem, men möjligheten till att göra det finns ju. Att så pass intressanta saker som att Darin tar bort tandställningen ska få en hel sida i kvällspressen är för mig en gåta.
Dessutom är det ju tråkigt att alla ska behöva ha Idol framför sitt förnamn. Idol-Agnes, Idol-Amanda, Idol-Ola osv.
Idol börjar helt enkelt blir för mycket nu. Om jag vet rätt är Idol inne på sin femte omgången. Om det finns 16 deltagare i varje omgång innebär det efter höstens slut att det är 80 personer i landet som har deltagit i Idol. Jag gör en gissning på att mer än hälften fortfarande håller på med musik, men att endast omkring 15-20 stycken är kvar i media sammanhang. Det räcker! Den svenska musikindustrin behöver inte fler artister som dyker upp ur Idol.
Jag säger bara: Lägg ned skiten!
|
