Fredag den 10 februari 2012 Ny användare | Logga in  
Sourze - alla har något att berätta

Skriv idag om: Att slippa teori för skoltrötta | Obama och katolska kyrkan | Kidnappade LVU-flickan i Sävsjö Börja här!

KULTUR & NÖJE
Artikel av William Butt publicerad 8 dec 2007 kl. 00.36:

Idol 2007: Marie vann - men Amanda är vinnaren

"Okej, jag unnar Marie sin stora stund. Hon har jobbat hårt för att få den och nu har hon vunnit, så hon ska få den uppmärksamheten hon förtjänar."
Foto: www.granlundpictures.se - Sourze

Okejdå, jag hade fel! Marie Picasso vann Idol 2007, men observera detta: Hon vann huvudsakligen på grund av hennes utomordentliga tolkning av den mycket populära balladen "All By Myself". Efter hennes powerfyllda entré hade konkurrenten Amanda Jenssen svårt för att hinna ikapp henne. En annan faktor som gjorde att hon med en pytteliten marginal slog Amanda var att hon, den här gången, till skillnad från tidigare gånger i tävlingen sjöng två riktigt populära låtar. Det var alltså därför Marie Picasso vann.

Men oavsett alla som jublar nu kvarstår faktumet att den riktiga vinnaren är tveklöst Amanda Jenssen. Många här på Sourze tycks inte fatta det där och jag tänker inte ägna mer tid åt att förklara varför jag tror att det är så. Jag har ju redan förklarat saken flera gånger i tidigare artiklar (kriteriet för att bli artist, ekonomiska insatsar, låtar, målgrupp och en rad andra saker). Det får tiden utvisa. Ni kanske märkte hur juryn, när de talade om Marie Picasso kallade henne för en fantastisk sångerska. Swartling tillade "i världsklass", medan Amanda beskrevs som en "superstjärna". "Två miljoner teve tittare och jag ser en superstjärna framför mig!", sade Daniel Breitholtz. Och han har helt rätt.

Okej, jag unnar Marie sin stora stund. Hon har jobbat hårt för att få den och nu har hon vunnit, så hon ska få den uppmärksamheten hon förtjänar. Man kunde bara inte låta bli att bli rörd av att höra det där gamla kassettbandet på Marie när hon var liten. Sådant där gillar jag stenhårt, men jag måste erkänna att det som rörde mig i hjärtat mest var Maries pappa när de filmade honom. Om det var någon som förtjänade att se sin dotter vinna så var det han! Han verkar vara en mycket varm, och kärleksfull person - det syntes på hela han och vi vet nu varifrån Marie har fått sin gråtmildhet!

Men kära vänner, nu till verkligheten.

Ärligt talat så tyckte jag att vinnarlåten "This moment" var en stor besvikelse. En låt som består av en melodislinga som man hört tusen gånger förut och vars bäst före datum gick ut 1989. Det är en 80-tals Whitney Houston influerad ballad vars intro och vers var alldeles för lågt i registret för båda tjejerna att sjunga med övertygelse. Refrängen växte när man hörde den andra gången, men en hit ska man inte behöva lyssna på två gånger. En hit ska man kunna falla för vid första lyssningen. Jämfört med fjolårets vinnarlåt "Everything Changes" var "This moment" inte någonting att hoppa högt över. Den kommer säkert att tjatas ut på radio och bli en hit. Det är bara kul men ingen riktigt höjdarlåt som vi kommer att minnas.

Jag har tidigare skrivit att Marie Picasso kommer att försvinna inom ett år, precis som andra tidigare Idolvinnare, men en sak slog mig i kväll när jag såg henne på Globens scen. Det finns faktiskt en chans för henne och det är Melodifestivalen - Om Marie håller sig levande i media i ett års tid och sedan får en riktigt bra låt till 2009s Melodifestival kan hon förlänga sin karriär, men bara så länge hon sjunger på svenska. Min gamle kollega Bert Karlsson tycks hålla med mig om detta. Till tidningen Expressen i kväll säger han så här: "Om Marie Picasso tror att hon har en internationell chans när hon sjunger på engelska så är det rena skämtet". Jag vet inte om jag skulle kalla det för ett "skämt" då Marie Picasso förvånansvärt nog har utvecklats enormt under bara de senaste veckorna och hennes engelska uttal som var uselt för tre veckor sedan var mycket bättre i finalen.

En annan sak som jag inte kunde låta bli tänka på i kväll när jag såg dessa tjejer sjunga var den allra första Melodifestival som någonsin ägde rum i Globen. Året var 1989, Globen var helt ny och jag hade två tjejartister som tävlade. En av dem var den då 19-åriga Lisa Nilsson som kom 4:a medan Tommy Nilsson vann med låten "En Dag". Vad jag minns och vad som är jämförbart med kvällens spektakel var att jag sa till Lisa Nilsson efteråt "Oroa dig inte gumman, Tommy Nilsson vann i kväll, men det är du som är den riktiga vinnaren då du kommer att bli mycket större"

Om kvällens final säger jag sammanfattningsvis samma sak som jag så då för 18 år sen. Marie du vann i kväll, njut av vinsten, men Amanda - det är du som är den riktiga vinnaren...




Bookmark and Share

William Butt, Musikproducent, Stockholm


Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook









SENAST IN

KULTUR & NÖJE

Foto: flickr/Carl Lender (BY CC 2.0)

Rocktåget gick - utan mig
Det gick inte att skylla på någon eller något. Jag hade missat Chris Isaaks föreställning i Filadelfiakyrkan i början av juni 2010.

 Leif E Ström

KULTUR & NÖJE

Foto: flickr/Neuland Concerts (BY CC 2.0)

First Aid Kit har talang och egensinne
Det är gott att se att musikbranschen inte bara består av wailande struntsångerskor och konceptade Idoler.

 Leif-Arne Undvall

KULTUR & NÖJE

Foto: flickr/nSeika (BY CC 2.0)

Det är saligare att skriva än att läsa
Att läsa böcker kan kanske vara bra och uppiggande ibland. Men man blir genast en bättre människa av att skriva själv.

 Lennart Karlsson

Filmrecension

Amber Heard som Chenault och Johnny Depp som Paul Kemp
Foto: Peter Mountain

The Rum Diary - spännande men konventionell
Johnny Depp gör som alltid en utmärkt insats i denna välregisserade berättelse om den vänstersinnade amerikanen som kämpar för sin journalistiska heder i ett exotiskt och korrupt latinamerikanskt land.

 Marie Ericsson

Filmrecension

The Girl With the Dragon Tattoo
"Den amerikanska versionen kompletterar den svenska."

Bokrecension


Även tystnaden har ett slut - Ingrid Betancourt
Ingrid Betancourts egen berättelse om sin tid som fånge hos Farc-gerillan. En bok som räcker länge och som är gastkramande på riktigt.

 Mikael Vasara
 Mikael Vasara

KULTUR & NÖJE

Foto: flickr/Dave 79 (BY CC 2.0)

Nytt uppsving för 80-talets hitmakare
Brittiska låtskrivarna och producenterna Stock, Aitken och Waterman, har med tiden fått erkännande för sina starka melodier och välkända ljudbild.

 Mikael Björnfot

flera



OM DENNA ARTIKEL:
Om skribenten
William Butt

Publicerad:
8 dec 2007 kl. 00.36

Skriv ut artikel


3141 Läsare:


Dela:
Bookmark and Share
Betyg: 2,1 / 17 röster

BETYGSÄTT ARTIKEL:
Toppbetyg!
Riktigt bra
Lagom bra
Ganska kass
Riktigt dålig
FLER ARTIKLAR OM SAMMA ÄMNE:
Rocktåget gick - utan mig
Leif E Ström

First Aid Kit har talang och egensinne
Leif-Arne Undvall

Nytt uppsving för 80-talets hitmakare
Mikael Björnfot

En ny sida av Carola
Mikael Björnfot

Phenomenalt Lena!
Mikael Björnfot

DE SOM HAR LÄST DENNA ARTIKEL HAR OCKSÅ LÄST:
Sourzeläsare får skärpa sig!
Billy Butt

Bert Karlsson och Billy Butt tänker med kuken
Linda Rosing

Novembervardag
Linda Rosing

FLER ARTIKLAR I SAMMA KATEGORI:
Rocktåget gick - utan mig
Leif E Ström

First Aid Kit har talang och egensinne
Leif-Arne Undvall

Det är saligare att skriva än att läsa
Lennart Karlsson

FLER ARTIKLAR AV SAMMA FÖRFATTARE:
Topplista: Årets bästa och sämsta
William Butt

Julian Assange should listen to me
William Butt

Jag sjöng för världsartisten Gloria Gaynor
William Butt






Avancerad sök...
Jobbsök

Sök enkelt bland tiotusentals
jobbannonser hos Workey:


VAD

titel, nyckelord el. företag

VAR