All väntan tar tid. Kycklinglånga grillade kvartar med ugnsmotiv.
Aptit är färg. Själva hungern rör sig i grått.
Dukade bord är färgpaletter. Kvällsljuset träffar porslinet med exakt skärpa och gnistrar till i besticken. Jag har dem i handen. Lugna och svala.
I utomsinnliga akvareller badar tussilagoljuset med blåsippans viola urkraft. Lägger sig på servetterna. Vårsolens ljusa stråk; upp ur en sprängd amarylliskulör. Livsrosa. Nyanser av matlust. Hunger.
Tomater med vattendroppar i skalet. Röda skalor tomattoner. Färskgurkans skivade viloläge runt en assiett.
Vårens försiktiga känslighet. Just nu, när kvällarna ruskar på allt blondare och längre hår, är känselspröten förlängda. Jag väntar mig fram genom sekunderna. Blicken hänger hungrig i visarna.
Hemlagat mosmys och saftig kycklingfrossa. Broccoligrön åtrå till det tionde klocklaget. Rykande het och nylagad lägger sig stekhinnan mustig över vita uppläggningsfat. Salladsskål i trä, den har mjuka ådringar med kvisthål som skogsråögon och är fylld med krusiga salladsblad; chicorée frisée, isberg och bonnablad.
Snart. Tick-tack. Vassa visare lämnar släpspår i uret, digitaliskt neongröna och skimrande. Som turkisk yakamoz. Brinnande havsalger.
Kryddiga frestelser genom luftrummen; doftornament genererande från köket, som poesi för smaklökarna. Allt närmare slingrar sig aptiten, genom dörr efter dörr.
Åh, alla dessa aromatiska doftmärken....
- Led mig till bords!
Isabella Mendrix, närmast hjärtat
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
