Stjärnor skiljda av mörker skapelsens glödande fragment skilda av tystnaden mellan raderna där ingen sanning står att finna
Att veta sej inte älska visar kärlekens selektion men var finna de tysta slotten och vad berättar tystnaden om den som älskar denna omöjliga tystnad som skriat sin smärta långt före skapelsens födslovåndor
I det perspektivet inte konstigt om dikten dör som åldrad snö sipprar ur bergens fåror klösta av fingrar hårdnade av livets villkor och liksom själen täkts av ärrad bark
Ingen kommer att dansa utan illusioner eller leta i tystnaden där ingen sanning finns annat än för att komma undan den alltför tunga smärtan så mätt på världens på lögner
Förklädd till sanningshunger drivs livet fram ur nuets öppna sköte födande den verklighet som varken är tyst eller mindre sann inte heller lam eller kvinna
Men blir ett sorgens inferno ett blint försvar för kärlekens oförmåga ett försvar för köttets rädsla för död Vem älskar då tystnadens rastlösa budskap begravda under gångna dagars ruiner som om dom vore uppenbara endast önskar glömma att dom en gång funnits till och då innan natten började, haft mod att dö haft mod att vägra detta ickeliv haft mod att inte föda mera hat mod att inte fostra dessa krigiska härar dessa tystade män vars tystnad är ett rop på hjälp undan det begärda offret att som bödel dö var död att som offer se sin bödels smärta som ur tystnadens hungriga käftar - glömskan sänder sitt av de döva ohörda skri en bön så god som någon - krossa dessa krus, tag ifrån oss denna bittra kalk och låt oss dansa!
Låt oss andas bruset av vår glömda längtan och där i mörkret mellan stjärnor andas ljuset från en öppen dörr.
Teddy Widegren, konstnär, författare och poet. Deltagit i samhällsdebatten sedan aktionen
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
