en gång när vi är borta det levda läggs till vila. i minnet att bevaras. att glömmas eller sörjas. att skrattas åt en del. en låda för din kärlek för kyssarna och mer. en ask för dina kärleksord om handen i mitt hår. en hemlig gömma under det stora synligt lagda det svarta svåra göms. ett lönnfack listigt dolt. så är vi alla allting. vi ryms i lådors gömmen. varandras minnen blandas och skatter läggs bland lump. och när vi vandrar bortåt finns kvar en sång en saga. berättas av de andra som ännu lever kvar. då öppnas kanske lådan där asken gömts så varsamt. och under locket anas en doft av längesen. så lever allt och vilar tills sagorna berättas och sångerna blir sjungna av dem som ännu minns.
Carina Nurmilehto,
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
