du fick inte löven att darra när du ryckte upp hela min gata med rötterna och din kropp var varm mot min din hud mitt svett våra läppar
explosionerna i dina grå och dina svalande vågor mellan mina fingrar dina ord våra våta tungor och symfoni i white trash och inte alls och mjukt och varmt och draget öppna fönstret smäller dörrar
dina lår paralyserar mig. dina historier.
dina suckar födelsemärket ovanför ditt högra bröst och jag känner mig som pojken jag aldrig var även om det är för sent att börja tro på jultomten och skulle han dyka upp skulle jag nog bli skrämd och knivhugga honom för drömmar och verklighet är ibland samma sak och jag är så rädd att jag ska vakna när vi sitter ihop.
finna allt vindstilla.
Johan Perna, Skrivande person
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
