 |
POLITIK & SAMHÄLLE
Artikel
av Idioten Puckosson
publicerad 8 apr 2004 kl. 10.00:
Hotet från yttre cyberrymden
Hur farlig är piratkopieringen?
Mycket skit har dom fått, och mycket mer kommer de antagligen att få ju längre tiden går. Piraternas framfart över internet kommer att få hela vår värld att kollapsa, de kommer att ge oss terrorism, narkotikahandel och trafficking, men mest av allt kommer de såklart ge oss kulturell uttorkning eftersom ingen längre kommer att skriva, komponera eller filma någonting alls, jag menar, själva poängen har ju liksom gått förlorad när man inte kan tjäna pengar på det.
Det finns nästan ingen hejd på vad piraterna anklagas för att orsaka, och de som tar priset, förutom MUF:s Anna König(terrorism och narkotikahandel, bl. a) är nog BSA, Business Software Alliance. BSA menar att tio procent av den svenska piratkopieringen går att räkna om i 8000 nya arbetstillfällen, 8 miljarder i skatteintäkter för staten och att IT-sektorn skulle expandera med 47%. Detta om man minskade piratkopieringen med 10%, och det bara i Sverige. Den linjära puckoismen i det här påståendet är förstås skrämmande. Tillvägagångssättet som ligger bakom dessa siffror är att man helt enkelt räknat om en uppskattad siffra av piratkopierade produkter i pengar, och därmed förutsatt att allt det som kopieras skulle konsumeras även om man var tvungen att betala för det.
Numera finns det otaliga branschorganisationer som sysslar endast med piratbekämpning åt olika intressegrupper, och över hela världen lobbas det för att man skall lagstifta mot piraterna och deras vidriga aktivitet. Denna oväntat perversa effektivisering av marknaden kan helt enkelt inte vara tillåten. Den 9 mars klubbades EU Intellectual Property Rights Enforcement Directive igenom, ett direktiv som förbjuder alla former av kopiering av upphovsrättskyddat material samt ger polisen och branschorganisationer stora befogenheter vad gäller bekämpandet av dessa konstvärldens parasiters parasiter. Bland annat skall man få stövla in i folks hem hur som helst, och begära ut internetanvändares personuppgifter från internetleverantörer på samma sätt som man beställer pizza runt hörnet.
Men varför är det skivbolagens intresseorganisationer som skriker högst? Varför hörs det lite, eller snarare nästan ingenting, från musikerna, författarna och filmarna själva? När allt kommer omkring handlar det här inte om produkterna eller producenterna, snarare om produkternas distributörer. Människor kommer inte sluta skriva musik för att det inte går att tjäna pengar på det, varken filmproduktionen eller skrivandet kommer att dö ut. Människorna har genom alla tider skrivit musik, film och text av rent nöje, och jag tvivlar starkt på att de skulle sluta om förutsättningarna för detta förbättras. Inte heller möjligheterna att spela in musik och film, eller att skriva en bok försämras, snarare förbättras de med den tekniska utvecklingen. De som däremot hotas, om ens någon alls, är de som inte bidrar till själva produkten nämnvärt, utan snarare belastar den och skaparen av den med ett vinstkrav, som i sin tur i värsta fall har en destruktiv eller censurerande verkan på verket ifråga.
Nu är det förstås otroligt trångt av mig att endast titta på nöjesindustrin, när detta varit ett ämne på andra, mycket viktigare håll, i många år. Som ett exempel kan nämnas kampen mot AIDS i Afrika, där läkemedelslobbyn aktivt verkar för att färre skall kunna få behandling eftersom det inte gynnar deras uppdragsgivare. På de flesta sätt kan man nog mena att det mesta som är upphovsrättskyddat eller patenterat egentligen hindrar utvecklingen i världen. Om det inte vore patenterat skulle människorna kunna sprida det mer fritt, och därmed skulle standarden höjas eftersom det skulle komma de behövande till hands mycket snabbare.
De som försvarar dagens system menar att det är omöjligt att släppa allt fritt, eftersom det skulle medföra att ingenting längre producerades, ett påstående som är lite sådär lagom verklighetsfrånvänt eftersom människan som bekant strävar efter sin egen, och därmed också sina medmänniskors, lycka och välbefinnande. Man kan alltså sluta sig till att det som behöver produceras kommer att produceras, på ett eller annat sätt.
|
Malmö moské
