Man brukar leta på utsidan och titta in i en människa Hon gör inte så Hon gräver och sliter i blod tar in handen huden och tittar in i en själ
Jag ber henne att sluta och hon ser på mig Hon spikar fast sin blick i mina ögon frågar om jag vill dölja min insida i mitt skal om jag vill leka i snön inomhus Hon slutar inte
Hon visste alla mina svagheter utan att jag sagt ett ord Hon ber mig att tala Jag vågar inte se hennes ögon när jag säger nej Hon vägrar ge vika utan pressar ut allt jag har på ett vitt papper.
Där ligger alla mina hemligheter fria för henne att röra vid men hon ler och låter det vara.
"Jag vill bara att du ska lita på mig."
Hur kan jag lita på någon som slet ut min själ och la ut alla mina hemligheter på ett vitt papper
Hur? Jag vet inte. Men något i henne får mig att göra det Är hon min ärligaste vän eller min svåraste fiende?
Veronica Sjöberg, bara tankar som fått ord.
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
Cim Efraimsson
