 |
LITTERATUR & POESI
Artikel
av T.L Stjerna
publicerad 2 aug 2004 kl. 11.18:
Hon måste räddas!
De var inne på sitt gemensamma sjunde år.
Nu
Ett kort gräl.
Han tänker inte gå.
Skitsamma om det är bra för hennes karriär.
Han tänker inte gå.
Han vägrar gå på den där jävla festen, där det springer runt en massa ekonomirunkare med rosa instoppade skjortor och bakåtslickat hår, fan.
Och
Trendiga fånar står, flinar, i rosa flytväst, solbränd med spretig frilla och piercad överallt, fan.
Han vägrar.
Hon går ändå.
Hon går, lämnar honom ensam där i den lilla ettan, går själv till den där jävla festen, där det springer runt en massa ekonomirunkare med bakåtslickat hår, instoppad rosa skjorta och rosa flytvästar med spretig frisyr står och flinar.
De kommer limma på henne,
fan,
kåta små fula ögon,
stirrar på hennes bröst,
fan,
sladdriga,
feta, händer kommer ta henne på fittan,
fan.
Jag måste rädda henne,
fan,
Han, måste rädda henne,
rusar upp,
klantar sig,
igen,
snubblar, med foten, under mattan och faller, ramlar
PANG!
Låter det när han rammar dörrposten med ansiktet och studsar tillbaka in i rummet ner på golvet.
Där blir han kvar.
Fan, här ligger man, tänker Han, jag, Poeten.
Hon kommer säkert knulla med någon av dem, Lr flera, fan.
Hon kommer knulla med någon, inne på toaletten.
Fan!
Någon av de där jävla ekonomirunkarna kommer få stoppa upp den i härligheten, köttgrottan och här ligger han och blöder,
fan blöder?
ja, han,
blöder,
näsblod,
reser sig, lutar huvudet bakåt, nyper sig på näsryggen mellan ögonen, stapplar in i badrummet, fyller handfatet med iskallt vatten, kyler ner blodådrorna i näsan.
Handfatet förvandlas till Rödahavet.
Han trycker upp en strut av toalettpapper i vardera näsborre,
två,
provisoriska strutar,
ja.
Hon knullar med ekonomirunkare,
Han måste rädda henne,
Hon måste räddas,
fan.
Han hoppar i brallorna, kryper i annoracken och drar ner mössan, han hittar en rosa, över öronen, får på sig sneakersarna, röda, Duffs, går i lugn och ro ut i trapphuset, in i hissen, åker ner, ser på sig själv i spegeln.
Spegeln ser tillbaka på honom.
Fan så han ser ut,
två trasiga strutar av toapapper i näsan, oregelbundna små kulor av levrat stelt blod i polisongerna och skägget, rödgråtna ögon med stora påsar under, en rosa, solblekt toppluva, neddragen över öronen, en randig halsduk, villt virad runt halsen och slängd över axeln, den vänstra.
Fan, så här kan jag inte, gå, se, ut, visa mig, nej.
Jo, Hon måste räddas,
knullar med
ekonomirunkare,
får stoppa in den i köttgrottan,
fan.
Han, ser rött,
boxar till sig själv, med armbågen, ni vet sådär tufft som de gör i den där Beastieboysvideon som de härmar i filmen OFFICESPACE, när de spöar skrivaren, som jävlats alla dessa år och förtjänade att armbågas sönder på samma vis som i den där Beastieboys videon från tidigt åttiotal och man har RUNDMC sneakers, platta, som KalleAnkas fötter och bara två stripes, ja, vi hade,
två stripes,
var tuffast i förorten, ett litet samhälle på landet utanför stentuffa Västerås, ja, Han boxar till
spegeln,
faller ner mot golvet och dör, går sönder, i tusen bitar.
Jaha, sju år åt helvete, fan.
|
