Vi vaknar upp i en förändrad värld. En värld där våra illusioner pulvriserats till mjöl av den bistra verklighetens kvarnar. Under den blodröda fullmånen har det svenska folket förnedrats två gånger på ett enda dygn. Det svenska landslaget är utslaget ur EM och får resa hem med svansen mellan benen efter en oförlåtligt pinsam förlust mot Ryssland. De svenska medborgarna har förlorat rätten till sin integritet efter att partidisciplinen visade upp sitt fula tryne och fullständigt förintade den spirande idealismen.
Politiker som vi tidigare beundrade och såg upp till existerar inte längre. Deras namn representerar ingenting. De har blivit inkorporerade och underordnade av en stålgrå partikultur. Gammal är äldst. Liberalism fungerar bara i opposition. När du väl sitter vid makten så är staten alltid större än individen. Var tog Birgitta Ohlssons och Fredrick Federleys frispråkighet och mod vägen då partipiskan ven? Kröp de tillbaka till stygga mamma Maud och elaka pappa Fredriks trygga famnar för att bli tröstade?
En enda politiker från det borgerliga blocket stod upp, likt en Ayn Randsk hjältinna, i den iskalla konservativa snålblåsten. Hennes namn är Camilla Lindberg (fp) och det är en fyrbåk för oss som fortfarande vägrar acceptera att sovjetmentaliteten slutligen segrade över liberalismen. Tyvärr vet jag inte om jag vågar rösta på henne i det kommande valet. För en röst på henne är ju även en röst på Jan Björklund och Allianssystemet.
Men, Camilla, om du läser det här. Jag beundrar dig. Du är den tuffaste människan i världen och jag skall en dag berätta för mina barn om dig och hur du ensam stod upp mot pansarvagnarna. Du är i ordets sanna mening en politiker med integritet och jag älskar dig för det. Ditt namn kommer att gå till historien. För er övriga, som jag en gång betraktade som rättsstatens och frihetens beskyddare, har jag inga ord. Åtminstone inga som passar sig i detta forum. Ni finns inte. Ni är ingenting. Förräderi är det enda begrepp som kan omfatta vidden av era gärningar.
Hur kunde dessa politiker vika sig så lättvindigt och låta sina ideal trampas ned i gyttjan av den senila konservativa partiapparaten? Vad har gått fel? Hur kunde den tröga ansiktslösa grå massan vinna över de frispråkiga fritänkarna? Vad hände med tanken att varje enskild politiker i Sveriges Riksdag skulle vara en röst för sina väljare? Vem är John Galt?
Jag måste vara dum i huvudet, för jag trodde faktiskt att Alliansen skulle kämpa för frihet och integritet. Inte att de skulle vara den regering som slutligen ledde oss in i det orwellska Storebrorssamhället.
Martin Ekdahl, ännu en stackare som tror på pennans makt
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
Anne Skåner