KULTUR & NÖJE
Artikel av Gisela Jönsson publicerad 12 mar 2002 kl. 09.48:

Hjälp mig, I´m a gubb-lover

Tjejer är helt enkelt inte lika bra.
Som feminist måste jag erkänna att det stör mig lite att all musik jag tycker är bra är skapad av män. En _bra_ feminist ska väl lyssna på tuff riotggrl musik eller i alla fall någon musik gjord av tjejer?

9 procent av låtarna på min playlist innehåller på något sätt tjejer. Ännu färre är skrivna av tjejer.

På min "lista" över bästa artister finns inte en enda tjej. Istället finns där människor som Frank Zappa, denne underbare, underbare man. Hans musik är inte bara bra, rolig att lyssna på, konstig och intelligent utan även han var intelligent och bra på alla sätt och vis. Jag önskar att han verkligen hade hunnit ställa upp i det amerikanska presidentvalet innan han dog!

Och där finns Rush, mina kära gubbar, mitt absoluta favoritband, alla kategorier.

Vi har Pink Floyd. Så otroligt sköna.

Steely Dan: Tight, soft, bra och snyggt utav bara helvete. De är dessutom riktiga gubbar.

På min casual-listening (det vill säga sånt som inte är direkt bäst, man ändå bra) lista återfinns ännu fler gubbar: Genesis, Dire Straits, ZZ Top, Chris Rea, The Rolling Stones, Sting, Peter Gabriel, Yes, Queen, The Alan Parsons Project, Journey, Queensrÿche, Sisters of Mercy, Iron Maiden och så vidare.

_Allt_ jag lyssnar på är inte skapat av gubbar, men är de inte gubbar så är de åtminstone män. Jag kan på rak arm komma på tre kvinnor som är eller har varit involverade i bra musik: Siouxsie Sioux, Björk och Mary J Blige. Och det är ändå inte dödsbra (men obs! jag säger inte att alla jag nu inte nämnde är dåliga, eller nåt).

De säger att tjejer visst kan spela rock. Som Sahara Hotnights, Bikini Kill eller Kittie, då? Hah!

Om kvinnor kan så vill de åtminstone inte. Eller så har jag varit blind (jag hoppas!).

Men låt mig klargöra något. Syftet med den här artikeln är inte att säga vad som "är" bäst. Syftet är inte att pracka min musiksmak på någon. Vad jag egentligen vill är nog att fiska efter någon som förstår vad jag menar, eller någon som vet någon kvinnlig artist som faktiskt är bara _så_ bra och som kan spela vad som för mig känns som mer "riktig musik".

Det är kanske inte alls ett problem, men jag inbillar mig att jag borde ha fler kvinnliga förebilder än typ mamma.

8:e mars, kvinnodagen, feministtjohej, är vad som fått mig att tänka på det. Det är inte bara gubbmusik som drabbat mig. Nästan allt jag tycker om är mycket mer "en killgrej" än "en tjejgrej". Musiken jag lyssnar på, böckerna jag läser, filmerna jag ser, datorspelen jag spelar, de politiska åsikterna jag delar. Jag är osäker på om det betyder att jag "frigjort" mig från min förväntade kliché eller om jag bara förkastat den och anammat en annan.

Eller så problematiserar jag för mycket.