Skriv idag om: Sverige och korruption | Löfvéns riksdagsutanförskap | Kärnkraftssäkerheten i Sverige Börja här!
Artikel
av Unto Seppälä
publicerad 9 okt 2009 kl. 10.39:
Herta Müller värd sin utmärkelse
"Den närmaste framtiden kommer vi att få läsa lovord över Herta Müller. Och det kommer att handla mest om hennes kritik av kommunismen. Men hon har andra kvaliteter som borgerskapets blindhet inte kan se."
Klockan 13.00 den 8 oktober 2009 öppnade den nye ständige sekreteraren i Svenska Akademien, historikern Peter Englund, dörren på gamla börshuset och tillkännagav årets Nobelpristagare i litteratur. Herta Müller. Motiveringen var att hon: "med poesins förtätning och prosans saklighet tecknar hemlöshetens landskap." På tyska låter det så här: "mittels Verdichtung der Poesie und Sachlichkeit der Prosa Landschaften der Heimatlosigkeit". På engelska låter motiveringen så här: "who, with the concentration of poetry and the frankness of prose, depicts the landscape of the dispossessed." På finska låter det så här, den mest poetiska motiveringen: "kuvaa riistettyä maisemaa tiiviillä runoudellaan ja suorapuheisella proosallaan".
Jag har lätt att få tårar i ögonen. Inte av sorg, det är jag för härdat för, utan av glädje. Klockan 13.02 kom tårarna. Den rumänsk-tyska författaren Herta Müller har fått Nobelpriset i litteratur.
Herta Müller har skrivit i en av sina essäer att orden inte alltid finns tillgängligt. I min version låter det så här: Man tänker inte alltid i ord, man drömmer inte alltid med ord, minnena finns men inte alltid med ord. När jag hörde att Herta Müller hade fått Nobelpriset gick känslorna snabbt igenom hjärnan, utan ord.
I början på 70-talet åkte jag på semester i Rumänien. Jag åkte med en dansk resebyrå. Istället för att åka med ett snabbt jetplan fick vi åka med ett propellplan. Den orkade inte längre än till Bukarest. Där fick vi en guide från kommunistiska ungdomsförbundet. Jag blev helt paff när han berättade att det största som hade hänt Rumänien var när president Nixon var hedersgäst vid öppnandet av den nya flygplatsen i Bukarest. Den bästa drömmen som vår "kommunistiske" guide hade var att få besöka Istergade i Köpenhamn, det berömda horstråket i staden. Sedan fick vi åka fem timmar tåg för att komma till Svarta Havet. Där träffade jag en tysk-rumänsk tjej vars dröm var att få flytta från Rumänien. En annan tysk-rumänsk tjej, vacker som en grekisk gudinna, sällskapade med en svensk-tysk reseledare och önskade att få lämna Rumänien. Starkaste minnen för mig från resan var en tjej, Jekaterina, som härstammade från Odessa i nuvarande Ukraina.
Nästan alla så kallade öststater var auktoritära eller nazistiska stater före Andra Världskriget. Deras militära styrka var riktat mot Sovjetunionen. Herta Müllers far var en SS-soldat såsom många rumäner var på den tiden. Efter kriget blev det hett för den tyska minoriteten i Rumänien. Många hamnade i Gulaglägren i Sovjetunionen. Om detta har Herta Müller skrivit.
Året efter åkte vi bil till Rumänien. En resa som jag sent kommer att glömma. Det visade sig att Rumänien var den mest korrumperade landet jag hade sett. I tullen mellan Ungern och Rumänien var en tyskregistrerad bil framför oss. Tullen öppnade bagageluckan som var full av kosmetika och andra skönhetsmedel för kvinnor. Tysken gav några flaskor parfym till den kvinnliga tullaren, efter henne kom en manlig tullare. Samma sak. Sedan fick den tyskregistrerade bilen köra vidare. Det var vår tur. Jag hade en Marlboroask på instrumentbrädan. Tullmannen pekade på asken och sa på dålig engelska att han ville ha cigaretter. Jag nekade. Det tog lång tid innan vi fick lämna tullen.
På Svartahavskusten kom folk hela tiden och ville växla svart. Min bror hade en utsliten tröja med Liptonreklam. Folk ville köpa den, till vilket pris som helst. Det var status att äga västerländskt. Obegripligt för oss.
Från min mors sida har jag rötter i Sankt Petersburg i Ryssland. I den tyska minoriteten. På min semesterresa i Sankt Petersburg i år fick jag veta att den tyska minoriteten utvisades till Kazakstan efter Andra Världskriget. De senaste åren har deras barn börjat återvända till Sankt Petersburg, sa den ryska reseledaren kyligt.
De finns ytterligare några minnen från min första Rumänienresa. Ett är besöket på vindristiktet Murfatlar, deras utsökta viner som vi fick prova. Det andra minnet är när jag ville köpa ett "kommunistisk" symbol. De fanns ingenstans. Jag gav pengar till chauffören som lovade att skaffa en. Chauffören och pengarna bara försvann. Som bekant blev den rumänske diktatorn Nicolae Ceauşescu skjuten. Denna diktator delades den svenska Serafimerorden 1980. Den så kallade högsta svenska orden. Herta Müller har skrivit mycket om den här diktatorns tid, diktatorn som fick Serafimerorden från den nuvarande svenska kungens hand. Vi kommer ihåg Los Angelesolympiaden 1984 som bojkottades av öststaterna utom Rumänien. Västländerna höjde diktator Ceauşescu till himmelska höjder. Det var han som gick emot Sovjetunionen. Ceauşescu var den värsta sorten av diktatorer, men för det blundade västländerna 1984. 1989 sköts Nicolae Ceauşescu.
Den närmaste framtiden kommer vi att få läsa lovord över Herta Müller. Och det kommer att handla mest om hennes kritik av kommunismen. Men hon har andra kvaliteter som borgerskapets blindhet inte kan se. Hon är läsvärd. Hon är: "kuvaa riistettyä maisemaa tiiviillä runoudellaan ja suorapuheisella proosallaan".
Jag gratulerar innerlig Herta Müller till Nobelpriset - det är hon värd.
Herta Müllers böcker som finns på svenska är: Flackland (1985). Människan är en stor fasan på jorden (1987). Barfota februari (1989). Resande på ett ben (1991). Redan då var räven jägare (1994). Hjärtdjur (1996). En god människa är lika mycket värd som ett stycke bröd, förord i Kent Klichs bok Ceausescus barn (2001). Kungen bugar och dödar <(2005). Idag hade jag helst inte velat träffa mig själv (2007).
Ps. Fotografier som jag har sett av Herta Müller liknar den tysk-rumänska tjejen jag träffade i Constanţa 1973. 1987 flydde Herta Müller till Berlin, Västberlin. 1974 träffade jag min blivande hustru i Berlin. Östberlin. Det blir säkert spekulationer om årets val av Nobelpristagare. "Antikommunisten" Herta Müller får Nobelpriset samma år som man firar 20-års jubileum av Berlinmurens fall.
Unto Seppälä, - älskar bra litteratur.
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
