POLITIK & SAMHÄLLE
Artikel av Angus Liddell publicerad 20 nov 2011 kl. 06.00:

Den här porslinsfiguren är ingen avbild av den verkliga Florence Karlsson.
flickr/hill.josh (BY CC 2.0)

Herr Borg, vi har glömt en sak i budgeten.

Florence Karlsson blev känd för hur hemskt det kan vara att vara sjuk och gammal i Sverige idag, år 2011.
Vad tänkte Florences föräldrar på när de en gång döpte henne till just Florence. Det måste nog varit ca 80-90 år sedan så jag skulle tro att föräldrarna tänkte ungefär såhär: Hon måste ha ett gångbart namn internationellt, det ska fungera ända bort till Amerika dit så många åkt i denna moderna tid. Vår dotter kommer med all sannolikhet att vara på mångas läppar när hon blir känd, för det blir hon ju, hon är ju vår dotter. I denna moderna tid då allt är möjligt (ca 1920) kan vad som helst hända. Gud, vad spännande livet blir för henne.

Ja, Florence blev känd i viss mån, ganska sent i livet, eller kanske jag borde säga hennes sista månader i livet, och inte var det för någon internationell sak utan snarare nationell. Hon blev känd för hur hemskt det kan vara att vara sjuk och gammal i Sverige idag, år 2011. Hur stora och hemska smärtor fick hon inte genomlida innan hon fick dö.

En likgiltighet lika stor och förvånande som den då svenskarna under andra världskriget vinkade till tyska soldater som åkte genom detta vackra land med sina vapen för att döda bröder i grannländer, lika stor och lika farlig och lika skamsen likgiltigheten vid baltutlämningen, ja precis lika stor.

För det var ju inte vi som hade ont, det var ju inte vår mamma som låg där, hon var ju bara en patient. För guds skull, läkare och vårdpersonal, ta upp den knutna näven ur byxfickan, visa att ni är arga och kan säga ifrån, gå ut på gator och torg och låt ropen skalla, "Vi vill ha vår värdighet kvar" för den måste verkligen vara på fall, om inte politiker gör något, om inte de styrande gör något, ja, då måste vi alla göra något, vi, människor. Vi, som ler när skattelättnader ger mer i börsen, utan att tänka på eller fundera över hur allt fördelas. Vi som tillåter det att vara så här, det är vi som kan göra något, och det är i så fall vi som kan se tillbaka på en historia med stolthet över att vi sa ifrån och fick ändrat det hemska.

Tänk om alla i Sverige som en demonstration kunde klä oss i vitt, precis som vårdanställda, och gå ut på våra torg och visa de politiker som så gärna vill ha våra röster att vi inte kan acceptera hur illa människor som är psykiskt och fysiskt sjuka lider, under en bantande vård så till den milda grad att vi borde skämmas. Det är inte bara politikerna som är ansvariga, det är allas vårt ansvar att säga stopp när det blir omänskligt.

Jag såg förr ett grönt land med röda stugor som i sitt röda sken liknade små värmepunkter i all detta lands grönska. Idag ser de röda stugorna mer ut som blödningar i en tynande landskropp som vrider sig i smärta.

Jag skulle vilja att hela landet, varje vuxen individ skulle se "Florence Karlssons sista resa" på SVT Play och att ingen skulle undgå att veta hur det egentligen står till i vårt land.

Slutligen till den jag egentligen skulle skriva till, Anders Borg. Vi har glömt en viktig sak i budgeten, det behöver nämligen byggas två stora sjukhus till i Sverige. De ska bara ha en avdelning var men det finns så många patienter som hör hit att det blir ca 50 000 platser allt som allt, ena sjukhuset ska heta precis som sin avdelning "Enstaka fall" och den andra även den som sin enda avdelning "Fallit mellan stolarna". Du förstår nog vad de ska syssla med.

Och under tiden kära medborgare, bli för guds skull inte sjuka!