Med anledning av Ramona Danléns intressanta text om HIV, herpes och fågelvirus.
Herpes, HIV och andra så kallade virussjukdomar smittar inte så länge mottagaren har ett starkt immunförsvar. Man kan med rätta säga att hundra procent av alla HIV-smittade haft ett nersatt försvar vid smittotillfället, ofta orsakat av dålig miljö, näringsbrist, vaccinationer och kemisk medicinering i någon form.
När HIV spreds bland homosexuella i Amerika på 1980-talet gick många bögar på förebyggande penicillin-kurer (för att slippa gonorré). Penicillin har en nedsättande effekt på vårt immunförsvar. En parallell bör dras till teorin om att cancerepidemin som började härja under 1900-talet orsakats av de ökade tuberkulosvaccinationerna. När man på konstgjord väg och utan att beakta individens egen känslighet undertrycker – eller ”blåser bort” – en sjukdom så ersätts den ofta av en annan med det problemet att den nya sjukdomen länge ter sig obegriplig för klinisk forskning medan den gamla i varje fall var sönderanalyserad.
Den som vaccineras mot tuberkulos behöver alltså inte drabbas av cancer personligen, men hennes försvagade eller ”bortskämda” försvar går i arv och som arv uttrycker försvagningen sig individuellt i form av till exempel cancer.
Ett annat exempel är uppkomsten av multipel skleros på den afrikanska kontinenten. Det fanns inte ett enda bokfört fall av MS förrän det västerländska vaccinationsprogrammet exporterats till Afrika.
Efter att själv ha valt bort skolmedicinen och därefter blivit homeopatiskt behandlad under några år gjorde jag ett privat experiment. Homeopatin är en läkevetenskap som arbetar diametralt mot allopatin (skolmedicinen). Medan allopatin undertrycker lokala symtom syftar klassisk-homeopatisk behandling till att ”tvinga” patientens eget försvar att i stegrande grad höja sig och bli självförsörjande. Allopatin använder sig av motsatt botar-principen och ordinerar kemiskt framställda och koncentrerade preparat på generell basis utifrån likartade lokala symtomyttringar, homeopatin jobbar efter lika botar-principen och ordinerar naturligt framställda och spädda preparat på individuell basis utifrån patientens individuella känslig- och personlighet.
Mitt ovetenskapliga experiment såg ut så här: Under 3-4 dagar kysste jag en kvinna som led av aggressiv munherpes (5-15 kyssar/dag). Tre månader senare, när samma kvinna hade en ny attack, upprepade jag experimentet. Denna risk utsatte jag mig för alldeles i början av det nya millenniet. Jag har ännu inga som helst tecken på herpes. Kort efter experimentet behandlades kvinnan homeopatiskt. Efter att ha haft 3-4 herpesattacker per år under ett decennium har hon inte haft en enda på fem år. Hennes allmäntillstånd är dessutom bättre, hon blir inte längre förkyld i tid och otid, hennes bronkitbesvär är borta och hon behöver inte brottas med återkommande yrselanfall.
Herpes är ett virus, det går att bli botad och det smittar bara om mottagaren är mottaglig för viruset. Mottagligheten beror i första hand på hur starkt eller svagt immunförsvar riskpersonen har och i andra hand på hennes individuella känslighet för just herpesviruset.
Vissa människor har utsatts för HIV-viruset under flera år utan att veta om det och utan att ha blivit smittade, andra smittas vid första kontakten.
Händer det som många befarar, att fågelinfluensan muterar och börjar smitta från djur till människa och från människa till människa, får man kanske söka orsaken hos dumdryga forskare som tror att de kan ”plocka bort” tuberkulos, mässling etcetera med vaccin utan att vi påverkas.
Ett virus skiljer sig egentligen inte särskilt mycket från tobak, alkohol, buller eller sex. Vi reagerar helt enkelt olika på olika saker vid olika tillfällen.
Stefan Whilde, www.stefanwhilde.se
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
Michael Lundahl