Artikel av Malin Dunfors publicerad 19 apr 2011 kl. 06.00:

Hermano är Marcel Rasquins debutfilm.
Bild: Moscow International Film Festival

Hermano undviker klichéerna

"Det har gjorts hundratals filmer på temat att våga följa sina drömmar mot all odds, speciellt idrottsepos, men 'Hermano' gör denna genre helt till sin egen med en orubblig berättarteknik och grymma skådespelarinsatser."
Betyg: MVG
Titel: Hermano
Genre: Drama
Regi: Marcel Rasquin
Manus: Rohan Jones, Marcel Rasquin
Musik: Rigel Michelena
Medverkande: Eliú Armas, Beto Benites, Gonzalo Ceubero med flera
Speltid: 97 minuter

Det skulle vara lätt att missa årets Oscarsbidrag från Venezuela, "Hermano" ("bror" på spanska), då den dels är på spanska (eller snarare spansk slang) och dessutom kretsar kring fotboll. Nej, filmen är kanske inte rullen som biodistributörerna direkt kastar sig efter, vilket är synd på en sådan enastående film. Däremot inledde "Hermano" Stockholms filmfestival Junior, som förra veckan gick för skolklassfyllda salonger. Intressant nog är denna latinamerikanska rulle både skriven och regisserad av en australiensare, Marcel Rasquin. Den knep enGolden George, det finaste priset på årets upplaga av Moscow International Film Festival.

Filmen handlar om Daniel (Fernando Moreno), som hittas övergiven på en soptipp av lille Julio (Eliú Armas) som hör honom gråta och tror att det är en katt. När Julios mamma, Graciela (Marcela Girón), ser barnet, går hon först därifrån men återvänder för att hämta bebisen. Julio har tiggt och bett om en kattunge men istället får han en "bror", som ges smeknamnet "gato", katt på spanska.

Historien spolas fram till tonåren. Daniel är en lysande anfallsspelare som spelar i ett barrio-lag där storebror Julio är lagkapten. Daniel älskar sin mamma och bror, inte bara för att de räddade hans liv utan också för den tighta gemenskapen den lilla familjen har. Han drömmer om att en dag spela i Caracas FC - ett av de bästa lagen i division 1. Det är underförstått att livet i en "barrio" inte är lätt, Julio är redan inblandad i skumraskaffärer. Samtidigt är det han som försörjer familjen när de har det knapert.

Under en match imponerar de båda bröderna en talangscout från Caracas FC som uppmuntrar dem att delta i uttagningarna till laget. För Daniel är det en dröm som slår in medan Julio dras ned allt djupare i den undre världen. Men så inträffar en tragedi. På en smutsig fotbollsplan måste Daniel och Julio välja vad som är viktigast; familj, hämnd eller att uppfylla sin dröm.

"Life will always score goals against us. That's why every day we must get up convinced that the game is still nil-nil" manar barrio-lagets tränare Max. I en annan film skulle det låta klichéartat, men inte i den här. Det har gjorts hundratals filmer på temat att våga följa sina drömmar mot all odds, speciellt idrottsepos, men "Hermano" gör denna genre helt till sin egen med en orubblig berättarteknik och grymma skådespelarinsatser. Den varken ruckar på sanningen eller förskönar. Samtidigt undviker filmen att spela på slum och misär, det är kring huvudpersonerna som filmen kretsar.

I samma anda som det brasilianska dramat "City of God" från 2002, driver "Hermano" frågan till sin spets: Kan man bli vad man vill oavsett vilka förutsättningar man föds med? I "City of God" växte två pojkar upp i Rio de Janeiros slum, en blir fotograf och en blir knarkhandlare. Hur slutar det för bröderna i "Hermano"? Det får ni se själva.