 |
POLITIK & SAMHÄLLE
Artikel
av Rolf Nilsson
publicerad 21 jun 2009 kl. 23.22:
Hemlöshet är som sömnlöshet
I ett samhälle där det räcker med ett litet streck eller några bokstäver för att ödelägga en människas möjlighet till ett "normalt" liv är det svårt att tro på någon lösning.
När ingen av de debatter som förts eller förs idag om hemlöshet, på allvar handlar om hemlöshet, utan om "de där hemlösa" och/eller om hur "duktiga" olika organisationer är på att "behandla" och bemöta hemlösa och de symptom och diagnoser människor som är eller hamnar i hemlöshet har/får. Hur ska då hemlösheten kunna lösas?
Avlönade människor från olika organisationer och myndigheter ska i dessa så förutsägbara debatter i sin schizofrena hållning å ena sidan försvara sin arbetsplats, å andra sidan försöka låta trovärdig när de säger sig stå upp för och hjälpa hemlösa med rättigheter. Vilket blir av både bidragsgivarna (skattebetalarna) och bidragstagarna ett ansvarslöst förhållningssätt till varandra men framförallt inte trovärdigt för de hemlösa människor de tycker sig representera.
Detta beror på att 99,99% av dessa "hemlösarepresentativa" människorna inte själva levt i hemlöshet och därmed inte på något sätt kan relatera något i sitt liv med hur det är eller känns att vara hemlös. Så för att förstå ett problem med att vara hemlös kan vi tänka på sömnbrist, vilket vi alla säkert känner igen vad det gör med oss som människor. "Jag orkar ingenting idag", "jag känner mig helt slut" är vanliga fraser vi använder oss av då vi inte kunnat sova ut och är utvilade.
Detta gäller självklart även våra hemlösa som ser sig leva och lever i otrygga hemlösamiljöer, där hemlösa aldrig kan få lugn och ro för att känna sig utvilade.
När någon hemlös eller inte hemlös människa idag sätter sig ner, lutar huvudet åt sidan av trötthet och behöver sova en stund på en "offentlig" plats, tar det inte lång tid innan offentlighetens väktare väcker en och kör ut människan/orna. Detta gäller för att ta några av alla offentliga platser vi alla har rätt till; gallerior, tunnelbanor, bussar, bibliotek, tågstationer, bussterminaler eller egentligen vilken annan "allmän" plats som helst.
Men vad händer med kroppen när människor av till exempel otrygghet aldrig kan få sova ut ordentligt och aldrig få känna sig utvilade? I FASS står att läsa, på kort sikt återfinns konsekvenser som; Sömnighet, plötsliga humörsvängningar, försämrat korttidsminne, försämrad förmåga att skapa, planera och utföra aktiviteter och koncentrationssvårigheter.
På längre sikt av sömnbrist konstateras: Fetma, för tidigt åldrande, utmattning, ökad risk för infektioner, diabetes, hjärt-kärlsjukdomar och mag-tarmsjukdomar. dessutom kronisk minnesförlust, försvagat immunförsvar.
Utifrån sömnbristens konsekvenser hos hemlösa kräver sedan politiker, myndigheter, frivilligorganisationer och privata aktörer att hemlösa ska komma på avtalade tider, vara totalt drogfria (självmedicinering), vara lydiga och anpassa sig till olika system uppbyggda av och för människor med helt andra förutsättningar.
Det enda som händer för våra hemlösa i dessa system är att det ställs olika diagnoser, en vanligt och nästan trendigt förekommande idag är adhd. Diagnosen adhd eller andra bokstavsdiagnoser ställs och konstateras just på de ovanstående konsekvenserna man uppvisar av sömnbrist.
Men istället för att se till att människor kommer till ett tryggt hem och där stödja och hjälpa de människor som vill och behöver att behålla det, verkar snarare dessa "kvasidiagnoser" ställas för att rättfärdiga vår egen delaktighet i denna psykiska terror mot våra hemlösa.
I ett samhälle där det räcker med ett litet streck eller några bokstäver för att ödelägga en människas möjlighet till ett "normal" liv med ett fungerande privatliv, är det svårt att tro på en lösning av hemlösheten.
|
