 |
POLITIK & SAMHÄLLE
Artikel
av Rolf Nilsson
publicerad 5 okt 2009 kl. 06.00:
Hemlöshet diagnos på en vidrig människosyn
"Det spelar ingen roll om du är där du är på grund av olycka i livet, arbetslöshet, dyslexi, psykos, psykopati, skilsmässa, olycksfall i arbetet eller vilken anledning man kan tänkas hitta på. Respekten för individens behov och har vi råd med!"
I över 100 år har vi tillåtit Socialtjänst, kyrkor, föreningar, "frivilligorganisationer" och olika aktiebolag att bygga sin grund på hemlösa människor. Därefter har dessa "hemlöshetsaktörer" bland annat med statliga och kommunala medel tillåtits växa, både till antal och i storlek, med hjälp av förljugna bidragsansökningar om att de skulle hjälpa hemlösa. Det kan väl knappast kallas hjälp om människor dagligen måste återkomma till aktörerna för att få "hjälp"? Hjälp har man väl fått först då den inte behövs längre?
I dessa hemlöshetscementerande verksamheter skapas samtidigt en massa arbetstillfällen åt personer som redan är etablerade på arbetsmarknaden, vilket görs med allas goda minne och på hemlösa människors bekostnad.
För att alla dessa i grunden verkningslösa system ska ges möjlighet att expandera, behövs självklart även också ett växande underlag. Något de har kunnat göra med det ständigt ökande i antal hemlösa i vårt land, även om ansvariga försökt att dölja ökningen genom att försöka omdefiniera vad hemlöshet egentligen betyder: avsaknad av ett tryggt eget hem och inget annat.
Denna i grunden mycket uppenbart ineffektiva "hjälp" som hemlösa får omsätter i vårt land, endast i skattemedel, ca 11 miljarder. Detta är en siffra som Lunds Universitet sammanställt utifrån att varje hemlös kostar runt 600 000 kronor om året. Det är anmärkningsvärt att varje hemlös kan kosta samhället så mycket, när de ändå inte får hjälp med sitt primära behov: en bostad! Eller är det just därför kostnaden är så hög?
Ännu mer häpnadsväckande blir det om vi ser det från en annan infallsvinkel, nämligen att för varje hemlös vi har i vårt land fördelar människor och organisationer som jobbar med att "hjälpa" hemlösa 600 000 mellan sig, och ser samtidigt till att hålla dessa människor kvar i hemlöshet!
Är det då inte dags för ett nytt och mänskligt agerande i denna fråga? Då menar jag inte att den idag avlönade "hjälpande" personalen ska ges möjlighet att känna sig ännu mer självgoda i sitt jobb än de redan gör. Nej, med mänskligt menar jag att våra hemlösa människor ska ges en ärlig chans att slippa kallas det, och möjligheten till ett någorlunda värdigt liv med ett fungerande privatliv i ett tryggt hem.
Vi kanske till och med skulle kunna göra en unik studie här i Sverige, där människor som idag på nåder lever i något av alla lukrativa villkorade boenden testade att klara av ett eget integrerat hem. Detta "test" bör då för trovärdighetens skull genomföras med samma stöd och den "hjälp" människor får idag för att klara av att bo som uteliggare, på härbärgen eller i något av de andra otaliga befintliga vinstdrivande "boende"-formerna.
I vårt välfärdssamhälle har vi råd med respekten för individen. Vi har råd att respektera den enskilda individens förutsättningar, behov och önskningar om ett autonomt liv. Det spelar ingen roll om du är där du är på grund av olycka i livet, arbetslöshet, dyslexi, psykos, psykopati, skilsmässa, olycksfall i arbetet eller vilken anledning man kan tänkas hitta på. Respekten för individens behov har vi råd med!
Sluta prata om hemlöshet som om det vore en psykiatrisk diagnos - det är en diagnos på samhället - inte på individen.
|
