Vi stannade som sagt kvar i Palolem i fem dagar innan vi tog beslutet att dra vidare. Min store son tycker det är väldigt roligt att pruta och det fanns en hel del affärer i Palolem, så jag kände att de kanske skulle få tråkigt om vi drog i väg till en lugnare strand. Vi tog en avstickare en av dagarna till en lokal marknad där de sålde all sköns grönsaker, kryddor och kläder. Jag fastnade såklart för kryddorna och inhandlade lite masala, rökelse, nejlikor, muskotnöt osv, och så begav vi oss till Patnem Beach för en lugn eftermiddag med sköna bad innan vi på kvällen återvände till Palolem.
Vi frågade oss fram angående lite andra stränder och fick veta att det var mycket lugnare på andra ställen. Jag tog beslutet att åka till Agonda som ligger någon mil norr om Palolem. Vi kunde ju alltid återvända om det blev för tråkigt, men både jag och killarna uppskattade det lugn vi fick där. Hyddan vi bodde i var underbar (med våra mått mätt) och restaurangen som låg vid stranden sköttes av några väldigt trevliga killar som på kvällen drog fram tjockteven och satte på film till syrsornas sång och vågornas brus.
En dag åkte vi till en kryddfarm som låg två timmars bilfärd in i landet. Min föreställning om detta ställe infriades inte, för det var ett väldigt kommersiellt ställe där vi lotsades runt i flock för att titta på kryddor i deras naturliga levnadsform. Visst var det välorganiserat och intressant men det var lite för tillrättalagt för vår del.
Vi hade tänkt ta oss rakt västerut till en strand som vi utgick från låg där med hyddor, men det visade sig att det enda i hotellväg var stora resortanläggningar och det var vi inte intresserade av. Den stackars chauffören som säkerligen var både hungrig och törstig efter att ha kört omkring med oss halva dagen frågade oss till slut efter att ha varit på några ställen som vi ratade om vi hade hört om Cola Beach. Jo, någon hade pratat om det men vi hade inte varit där. Så nog mest för att bli av med oss kom vi så till en svårframkomlig strand som vi var tvungen att ta oss ner för vi en stig nerför en brant, och där låg en underbar strand med en intilliggande lagun.
Några få tält och några hyddor var det enda som fanns där och ett litet matställe. Vi fick en hydda som låg i anslutning till Lagunen för 600 rupier (cirka 100skr). Detta ställe var hållplatsen innan paradiset och vi njöt av utsikten och lagunen med fiskar och fåglar som försökte fånga dem. Jag fick för mig att vi skulle gå tillbaka Agonda som visade sig ligga några kilometer söderut, och av någon konstig anledning fick jag killarna med på denna idé, så dagen efter begav vi oss uppför en snirklig stig i över 35 graders värme. Vinden var helt stilla och svetten dröp på ryggen. Vi hade vår packning med och jag tror nog att pojkarna svor några gånger åt mig inombords, speciellt som vi kom ut på fel väg och var tvungen att gå en omväg. De indier vi träffade på log åt oss och taxibilar stannade och undrade om vi ville ha en skjuts, men jag sa nej med eftertryck och så gick vi vidare. Vi kom tillbaka till Agonda och placerade oss i andra delen av stranden och i den hyddan vi fick var det till och med glas i fönstret. Jag fick reda på av damen vi hyrde av att hon tog 4 gånger det pris vi betalade under högsäsongen. Dessutom var man nästan tvungen att boka sin hydda i förväg för att vara garanterad en vid framkomsten under högsäsongen.
Vi flög tillbaka till Bombay och tillbringade nästan två dagar där innan flyget gick tillbaka till Kastrup via Istanbul. Folket i Bombay var annorlunda än i Goa och de tittade mer på oss. Den lille med sina fräknar och blonda hår hade det lite besvärligt och tröttnade till slut på all uppståndelse. Vår sista resa blev en taxifärd genom Bombay klockan halv två på natten och den synen som mötte oss under den timmen är tyvärr ett bestående minne av alla hemlösa. Det var inte några enstaka som låg på trottoarerna utan tusentals. De låg hela familjer tätt hoptryckta, massor av män sov på motorhuven på sina taxibilar och lika många stod bara och hängde. Vi vet alla att det finns många fattiga i Indien, men det blev väldigt påtagligt hur många de egentligen var när mörkret hade lagt sig och alla de som hade en säng hade gått hem till sig.
Vi hade en underbar resa med värme, massor av bad och god mat. Min intention att se mer av Goa blev om intet då värmen var oerhört påtaglig. Fördelen med att komma i mars månad var att högsäsongen var över och det var lätt att få boende. Det fanns fortfarande turister, men de var inte över allt. Det var även billigare med taxi och med sakerna de sålde eftersom de gärna ville bli av med dem innan de skulle bege sig hem till sina egna hemtrakter. Med andra ord var den store i himmelriket. Jag åker gärna till Goa igen, och under samma tid. Jag tycker om att kunna ta dagen som den kommer och inte behöva förboka boende. Jag tyckte också om det faktum att vattnet var underbart härligt (jag är ingen storbadare här hemma då jag tycker det är för kallt). Maten var kanon god och vi besvärades inte mycket av magproblem. Vi levde som kungar och det är ju inte så dumt att kunna göra det ibland.
Birgitta Stiefler, sjuksköterska med kärlek för orden
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
Stina Lyngmark
Moldavien är ett av Europas minsta länder och tyvärr också ett av de fattigaste.
