Artikel av Bente Wikman publicerad 26 nov 2010 kl. 06.00:

Hembiträdet - skräck och krossad idyll

"Yvonne dras mer och mer in i husägaren Bernard Ekbergs liv. Hon invigs i hans mörka hemligheter och blir ovetande en pådrivare av några dramatiska händelsers utveckling."
Hembiträdet
Av: Marie Hermansson
Albert Bonniers förlag 2004

Det är något visst med Marie Hermanssons romaner, figurerna som jag som läsare får smyga inpå, de gåtfulla som från början inte riktigt går att greppa, men så, sakta, låter hon läsaren komma närmre och bilden får klarnar så sakta.

Jag gillar de olika människornas livshistorier och öden, hur det som jag tror är på ett visst sätt visar sig vara något helt annat, de är människor i ständig förändring.

Jag vet inte om titeln "Hembiträdet" var så lockande vid första anblicken, jag tror att jag köpte boken på ett loppis och den har stått på vänt ett tag. Sedan gick den åt på tre dagar, den var bra, bara när det är riktigt spännande och bra läser jag så snabbt.

Yvonne har efter en ganska slitig barn- och ungdomstid fått lite av en revansch med sin firma som går strålande. Vi får möta henne när hon är ute på uppdrag med att städa och organisera skrivbord. Men hon känner sig inte riktig glad, hon är lite uttråkad, både hemma och på jobbet.

Av en tillfällighet hamnar hon en dag lite strandsatt några timmar i ett villaområde. "Ja" tänker jag, "vem har inte strövat omkring och fantiserat runt människorna som bor i de olika husen". Jag vandrade och tänkte mycket en period, jag hade block och penna med och kunde stanna utanför hus på gatan var som helst när jag kom på något viktigt eller klokt. Man kan undra vad de innanför, om de såg mig, tänkte. Det var lite så, i spänning, som Yvonne gick omkring. Hon kände att hon lärde sig något om människorna som bodde i de olika husen. Ett av husen var inte lika lätt att läsa, det var mystiskt och Yvonne blev så klart därför extra nyfiken.

Så en dag har det kommit upp en lapp på en anslagstavla, människorna i det mystiska huset söker hemhjälp. Först tänkte hon bara gå på anställningsintervjun för att se insidan men istället åtar hon sig uppdraget under falskt namn. Jag kan inte avslöja för mycket, men ett är säkert - det visar sig att saker och ting inte riktigt står rätt till.

Yvonne dras mer och mer in i husägaren Bernard Ekbergs liv. Hon invigs i hans mörka hemligheter och blir ovetande en pådrivare av några dramatiska händelsers utveckling. Hennes eget liv förvandlas på ett sätt hon inte hade kunnat ana.

Det här är en spännande bok, thriller vill jag kalla den, eller deckare, lite skräck och lite krossad idyll. Vad är fantasi och vad är verklighet? Jag vet inte, och det spelar väl egentligen inte så stor roll, jag kan leva mig in i historien. Jag tycker att den var underhållande och vill rekommendera den!