Det är eftermiddagsrusning i Bombay. Längs en gata i utkanterna av mångmiljonstaden är det ett ofantligt antal människor i omlopp som viner åt alla tänkbara håll. En uppgiven mopedist försöker förgäves att tuta sig igenom en folkhop som inte verkar ta någon som helst notis av honom. Hans blick är utan hopp men saknar inte ilska. Tvärtom utstrålar den övervägandet av det klassiska dilemmat: Är den där kharman så jävla viktig eller ska jag kopiera Michael Douglas karaktär i Falling Down?
Plötsligt så skingrar sig skaran och öppnar upp en central gräddfil. En glatt förvånad mopedist förlorar dock snabbt sina nyvunna tankar på sig själv som auktoritär. Snett bakom honom traskar en ko avspänt fram med Tommy Körbergs nonchalans. Kor är fortfarande heliga för en dryg miljard hinduer och det är svårt att klandra den Svenne Banan som finner situationen både löjeväckande och främmande. För det modernt ateistiska Sverige anno 2008 ger väl inte plats åt några oantastliga inrättningar i vårt chica samhälle? Jodå. Trots att både kyrkan och kungahuset, som för en inte alltför avlägsen tid sedan var de två institutioner som över allt annat sågs som fullkomligt okränkbara, numera lämnats ut till allmän bespottan har även vi svenskar våra heliga kor.
* Den kvicke associerar direkt från de indiska korna till en svensk och konstaterar att kvällspressens övertramp i skildrandet av Kikki Danielssons alkoholism och falukorvskrunchande gjort Osbys Dolly Parton immun mot i alla fall den typen av kritik. Kikkis mänskliga sida har väckt enorma sympatier hos svenskarna och hon har blivit folkkär långt ner i åldrarna. Det är en förutsättning för att kunna bli en helig ko i ett land där revolterande ungdomar slaktat sådana i Thåströms namn i decennier.
* Det svenska damlandslaget i fotboll har ända fram till årets VM-debacle varit totalt oacceptabla måltavlor för kritik trots att den många gånger varit rättmätig. En gullande presskår har istället strukit elitidrottare medhårs och fått med sig paret på gatan i sin jargong. Under fiaskot i Kina-VM bröts dock isen, om än bara litet, då TV4:s kommentator Daniel Kristiansson i direktsändning efter Nigeriakrysset berättade det alla hade sett - en plattmatch från Sveriges sida. En konsvervativ Pontus Kåmark bredvid gjorde dock sitt yttersta för att hålla kon vid liv med hjälp av en pinsam mun-mot-mule-metod. En operation som dock att döma av det obefintliga efterspelet, vilket inte enbart kan förklaras med bristande intresse, var lyckosam.
* Den 28 februari 1986 sköts Sveriges statsminister till döds efter ett biobesök i Stockholm. Vem som utförde dådet är alltjämt en gåta. En gåta där hoppet om att den någon gång under sin livstid ska få en lösning troligen är den enskilda faktor som jämte lördagsfyllan håller flest svenskar borta från repet. För mig är det en gåta varför en tragisk död berättigar ett efterlevande i evig oantastlighet. Under sin tid som statsminister var den av finanspolitik förvisso relativt ointresserade Palme ytterst ansvarig för en rad ekonomiska förändringar i landet, som var av avgörande betydelse för 90-talets krasch. En kollaps som det borgerliga styret ensamt fått bära hundhuvudet för. Palme är långt ifrån det enda exemplet - det är nog bara en tidsfråga innan det av äregiriga familjer och anhöriga sätts i system att lönnmörda äldre höjdare för att "rädda" dem från ett skamfilat efterleverne.
* Flera gånger om året ser jag äldre ungdomar med en välfylld fil i polisregistret bärandes på träningsväskor eller andra accessoarer från sin gamla idrottskarriär. En företeelse som går stick i stäv med den krassa uppfattning som alldeles för många människor har om idrottande ynglingar. Föreställningen om att idrottsutövande och kriminalitet är två olika vägar som inte korsar varandra är faktiskt vitt utbredd. Konceptet idrottsrörelsen som barnens räddare har blivit så heligt att varenda öre av alla de miljarder som årligen pumpas in i RF allmänt betraktas som välinvesterade.
Men sanningen är att det också är genom idrotten som tusentals ungdomar lär sig dricka och skaffar sig en maktställning som många missbrukar till den grad att den leder dem rakt in på den kriminella banan. Utan bra ledare och förebilder riskerar den föreningsbag som den svenska idrottsrörelsen planerade att fylla med kamratskap och moral att endast bli innehållandes en kofot och några starkbärs.
David Grudd,
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
Malmö moské
Åke Askensten
