Trots att jag trädde ut ur Svenska Kyrkan så fort jag blev myndig, så är jag en fullständigt trogen lyssnare till Helgmålsbönen i radion klockan 18:00 lördagar.
Det kan verka knäppt, men denna korta andakt orkar jag vara koncentrerad på helt och fullt. Korta bibeltexter med korta kommentarer, korta psalmer eller andliga visor, rogivande klockklang därtill. Ja det passar mig som inte längre orkar med en timmes koncentration på en hel gudstjänst.
Men detta är inte bara en religiös fråga, utan det handlar om att ha en rytm i mitt veckoschema som passar mig. Det finns ett antal andra radioprogram som bildar en stomme i mina dagar och veckor. Jag missar ytterst sällan radions morgonnyheter klockan sju, varefter jag går till SvT klockan åtta. Då har jag fått en bra start på dagen. Oavsett om jag har müsli i magen eller inte. Morgonandakterna får numera klara sig utan mig för de kan innehålla vad som helst. De sänds klockan 05:45, på en helt okristlig tid. Det är hel vecka nu med en muslimsk kvinna Salima som talare. Sedan kommer fyra veckor med Svenska Kyrkans präster och "lekmän". Inte en frikyrkoröst får jag höra på fem veckor. Sedan kommer visst humanisterna! Inte sätter jag klockan på ringning för detta!
Radions kvällsnyheter klockan 22:00 rundar av min dag som pensionär. Men då har jag suttit framför TV:n några timmar och noga valt vad jag vill se. Det har blivit mer och mer rutin på vad jag väljer, till och vad jag väljer ifrån. Helt nya saker orkar jag liksom inte med längre. Men sådant som jag delvis känner igen piggar upp mig.
Som pensionär och handikappad har jag få krav på mig utifrån. Så jag måste själv ha en rytm i mitt liv, som passar min kropp och min själ. Jag försöker att hålla mig informerad i de ämnen som alltid stått mig nära. Radions P1 bjuder mig på politik och sociala frågor samt en del historiska program. De ska försena kommande senilitet har jag tänkt. Jag vill vara uppdaterad även om jag inte har tillgång till den nyaste tekniken.
Det är ett oerhört framsteg som SR och SvT tagit på senare år då vi nu själva kan bestämma när vi vill ta del av ett program. Vi har på det sättet blivit mer myndiga, beslutande! Jag hänger inte riktigt med i den tekniska utvecklingen - men nästan.
Jag går in fem gånger per dygn på Sourze för att kolla läget och kanske komma med ett spontant inlägg. Sourze lockar mig att läsa texter utanför mina intresseområden och det tror jag är nyttigt för oss alla, låt oss spränga gränserna!
Rutin kan vara dödande men en god rutin kan ge stadga åt tillvaron också. Oavsett ålder så ska vi nog sortera bort en del gammalt och försöka införa en del nya "livsmoment". Jag vill skapa liv och spänning innanför mina gamla rutiner.
Jag tycker att det går rätt så bra! Men rör inte min Helgmålsbön!
Jan Brunnegård, Socionom född 1939,socialliberal ,tillhör Missionskyrkan.
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
