 |
KROPP & SJÄL
Artikel
av Lennart Lundwall
publicerad 3 maj 2012 kl. 06.00:
Heja, heja - frisk tumör
Blont hår, klarblå ögon, sin vita teddypälskappa och ljusa vårskor, på besök hos pappa bland maskinsättarna på Dagens Nyheter.
Goddag på dig, kära dagbok!
Är det här du ligger? Jaha, jag rafsar väl ner några tankar när jag ändå har hittat dig bland bråten.
Det ser ut att som vanligt handla om den lilla flickan jag minns, dottern. Hon som för fyrtiofem år sedan, en tvärhand hög, satte vuxna på det hala med sitt perfekta språk. Att bli rättad språkligt av en två- eller treåring väcker munterhet hos de flesta men viss irritation hos andra. Blont hår, klarblå ögon, sin vita teddypälskappa och ljusa vårskor, på besök hos pappa bland maskinsättarna på Dagens Nyheter. Pappas kamrater gav igen för lektionen genom att bjuda den lilla pratkvarnen på chokladglass. Som smälte i handens värme och sakta droppade in i ärmen och vidare ner på kappan.
Nu, fyrtiofem år senare, har hon nyligen avslutat sin cellgiftsbehandling, fått lite nytt hår, centimeterlångt, vitt och nästan genomskinligt. Inget att tupera eller göra flätor i. Ännu. Tumörerna har under cellgiftbehandlingen krympt till diffusa plättar i samma takt som orken minskat och värken i leder och ben ökat. En av biverkningarna.
Nyligen skriver hon: "Flåset tillbaka" på sin blogg. En positiv vändning. Äntligen. Och den största och farligaste tumören är jag av med sedan länge, säger hon. Exet. Fästmannen.
Munnen fungerar fortfarande utmärkt och vad gäller språket finns inget övrigt att önska. Vilket ger gott hopp inför operationen i mitten på maj. Då ska tumörerna och ett antal lymfkörtlar bort.
Därefter väntar veckovis strålning på Radiumhemmet. En ovanligt sätt att fira sommaren på. Om hon nu får sköta sin rehabilitering ifred för Försäkringskassan. Där struntar man i att cancercellerna frodas av stress. Kristersson och hans kumpaner jagar tyvärr sjuklingar med blåslampa.
Blogg
|
