POLITIK & SAMHÄLLE
Artikel av Jonny Berg publicerad 15 sep 2005 kl. 23.57:

Har ni lugnat er nu?

Det har bråkats och härjats i Ronna. Alla är upprörda och tycker till i rumpvarma tv-soffor eller fikarum. Människor är som kinderägg. Sällan goda, oftast enfaldiga och inte blir man överraskad heller.
Så här blir det alltid. Lite ghettokalabalik och sen är gnisslet igång. För och emot. Peka finger och fördela skulden mellan nysvenska smågangstas och tuffa piketpolisen. Det är väl bra att polisen dyker upp när den behövs. Kanske skulle det alltid sladda in en actionbuss med skitsura batongpoliser när en grupp kaxiga hiphopungar trakasserar nån ung tjej och kallar henne hora. Och kommer det sen en bärsärkapappa med basebollträ och ska hämnas, så ring Nationella insatsstyrkan. Inte mig emot. Men det löser naturligtvis inga problem på längre sikt.

Vi vet ju var problemet ligger. Det har vi vetat länge och så fort nåt sånt här inträffar så blir vi påminda igen av förståsigpåare, politiker som gör sig någorlunda bra i tv och andra representanter för ditten och datten. Kom igen så säger vi kodorden tillsammans med höga röster: integration - segregation - alienation. Ungar som växer upp i röriga skitförorter lär sig väl inte veta hut och varför skulle de? Har de något att vinna på det? Som de själva kan tro på och som är nåbart inom en snar framtid? Knappast. Så växer de upp till arga unga män. Fucked for life. Nu tuggas hela mantrat igen. Utanförskap. Vi och dem. Samhället kontra invandrarminoriteter. Polisen kontra bråkblattar. Och så vidare i säkert en vecka framåt. För den här gången.

Men än sen?

Det finns ingen som helst politisk ambition att göra något bättre. Antingen så ska det bara hållas hand och sjungas We Shall Overcome eller så ska det utbildas en sjuhelvetes massa fler poliser. Antingen så säger Mona Sahlin något allmängiltigt medan hon stirrar ärligt med kajalögonen eller så ska asylsökande språktestas. Så att de sen kan förstå vad insatsstyrkan skriker när den kommer klampandes. De enda som har något slags plan är dumskallade "patrioter" som vill slänga ut alla utan stamtavla från Svenska kennelklubben. Lever vi inte i ett härligt samhälle, så säg?

Det är värre än så.

Svenskar är så snälla. Vi vill så väl. Men det är mest bara yta. Det är som det tunna lagret choklad på ett kinderägg. Skrapa lite på det bruna så nog fan kommer det vita fram. Integration? Javisst. Om invandrarna sköter det. För vem orkar lära känna en syriansk familj? En irakisk? Är inte de muslimer? Nej, vi ska ju städa husvagnen i helgen och sen är det ju fotboll på tv. Zlatan du vet.

Dessutom är det ju vi hårt arbetande svenskar som betalar för kalaset. Så de kan väl visa lite väluppfostrad tacksamhet? Bjuda till lite. Så där lite lagom på sina bara knän medan de sjunger nationalsången eller små grodorna. Helst utan att bryta. Mer än så begär vi ju inte. Jo, att de ska ta av sig sina hemska hucklen och sluta rabbeltjata om Muhammed, eller om det är Allah han heter, och städar våra bussar och bakar våra pizzor utan att prata sinsemellan på terroristspråk som ingen hederlig svensk begriper.

Jaha! Flyktingarna då? Invandrarna?

Fly över kanske halva jordklotet för att sen sitta och vägra inse att det inte är som förr. Att det kanske till och med är bra att det inte är som förr. Passa på och ta chansen, få tyst på alla sura familjeöverhuvuden som ska styra och ställa. Göra något bra för sina barn och inte bara haka fast vid gamla stränga regler och påbud. Frihet för helvete, frihet. Låta även frugan lära sig lite svenska och läsa dagstidningar. Det finns en värld precis utanför era fönster att leva i, inte bara genom tvn. Man kan ha annat på balkongen än en parabolantenn.

Och vilken religion ni än tillhör, kristna syrianer, sunnimuslimska irakier eller shiamuslimska iranier, visa oss! Visa oss något bra. Något fint och fredligt. Gör något själva för att bryta genom mediabarriären av självmordsbombare och skäggiga talibaner. Ni har ju alla möjliga sorters intresseföreningar och bla bla. Varför är det nästan alltid bara Kurdo Baksi som syns och hörs? Ni kan väl själva styra upp saker och ting lite? Visa oss svennar vad ni kan. Annars kan ni låta bli att packa upp kartongerna om ni har några, för ni har ändå inte flyttat in på riktigt. Ni är på genomresa. Generation efter generation.

Men...

Nu gör jag det jag inte skulle. Argumenterar och funderar, mot bättre vetande. För även jag är ett korkat kinderägg. Jag slösar bort min tid. Bättre att skruva upp en parabolantenn på balkongen, låsa ytterdörren och ringa efter en äkta svensk kebabpizza.

Shall we overcome? Huh?