Man får förmoda att det är med anledning av den internationella kvinnodagen som media finner det intressant att uppmärksamma att det pågår könsförtryck i Sveriges riksdag. Kvinnor uppger sig bli osynliggjorda, avbrutna, får sina kläder kommenterade och blir till och med frågade om "du har mens eller?"
Det är förvisso inte speciellt snyggt att sådant förekommer, men samtidigt kan jag inte låta bli att fundera lite över den "offer"-stämpel som sådant här ofta leder till när det uppmärksammas och vrids till media. Vi talar nu om kvinnor som är ledamöter i Sveriges riksdag och jag hoppas definitivt att de inte sitter som passiva offer och låter sig tryckas till. För vad är budskapet då till mig som väljare - jo att jag borde rösta på en man nästa gång om jag vill att någon ska föra fram mina åsikter på ett sätt som har möjlighet att vinna gehör.
Dessa verbala riksdagskvinnor borde ju ha synnerligen goda förutsättningar att ge svar på tal. Om nu en man visar sin totala brist på sakargument genom att fråga "har du mens, eller?" i en yrkesmässig diskussion (Vad är det för man? Personligen har jag aldrig träffat någon sådan i arbetslivet. Däremot har man väl hört det i mer privata känslomässiga .diskussioner. Men en man som slänger ur sig något sådant i yrkeslivet är ju inte värd något annat än ett milt överseende förakt) I vilket fall svarar väl en verbalt begåvad kvinna något i stil med -Hurså, vill du låna tamponger att stilla din ständigt pågående hjärnblödning med eller? Och sedan torde det vara över.
Kommenterar männen kläder, kommentera tillbaka. Avbryter männen, ta tillbaka ordet osv. Kvinnorna i svensk riksdag är ju inte i minoritet så varför uppträda som en sådan. Att bli ignorerad är svårare att "svara" på, men då får man våga ta upp problemen, det borde ju trots allt vara mycket lättare när man är ungefär lika många män som kvinnor än i extremt manliga miljöer.
Nej, jag är tveksam till denna typ av uppmärksamhet för "kvinnofrågor" i media. De framgångsrika, välavlönade, verbala kvinnornas problem. Uppmärksamma det gärna i riksdagen, med de berörda kollegorna. Men på den internationella kvinnodagen finns det så många andra problem i Sverige (för att inte tala om världen) som känns mer angelägna att fokusera på. De lågavlönade kvinnornas beroende av män, de misshandlade kvinnornas utsatthet och brist på stöd från samhället. Visserligen hänger det naturligtvis i sin förlängning ihop. Men det som redovisas i media om riksdagskvinnornas problem kan tyvärr alltför lätt uppfattas som bortskämt gnäll. Jag tror inte att det gagnar jämställdheten, men jag kan ju alltid hoppas att jag har fel.
Anna Linusson, brinner
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
Malmö moské
