Jag läser på DN:s webbsidor att takskottarna har fullt upp att göra. Men när jag läst artikeln tror jag att skyltmakarna har ännu mer att göra - det behöver jag egentligen inte läsa något för att gissa, jag har mer jobb med att följa skyltarnas anvisningar än att runda snödrivor. Kan det vara så att takskottarna egentligen inte har så mycket att göra? En skylt på trottoaren fram till våren är ju billigare än att skotta tak, och skylten kan man ju använda nästa år också.
Så praktiskt det är att vara fastighetsägare. "Jaså det har snöat, ja ut med skyltarna då." Så enkelt det är att ha ansvar. Att jag inte slagit mig på det, ansvar ger ju mer i plånkan.
Det finns ju de som tidigt fattade det. Ganska många i regering och riksdag är jämnåriga med mig, de siktade på ansvaret -och har det idag. Fast skyltmakarna gör sig inte så mycket stålar på dem, utom i valtider då ansvaret riskerar att hamna hos någon annan. Nä, de där R-människorna behöver inga skyltar, de har folk som talar om för oss vad det skulle stå på skyltarna om det fanns några. Ibland talar de om det själva.
Jag har några nära, en del kära, som ger mig ansvar. Tyvärr finns det olika valörer av denna materia, så det jag får kan inte växlas i banken lika lätt som tex. LEDARANSVAR. Det här billiga ansvaret har nog de flesta av oss alldeles tillräckligt av. Man får en rejäl dusör av sina föräldrar. Åtminstone borde man ha fått det, för man tillverkar det själv när man blivit tillräckligt gammal. I alla fall skulle föräldrarna kunna berätta vad det är, och hur man tillverkar det. De är ju mina LEDARE, så jag förväntar mig att de ska göra det.
Den billiga sorten är lätt att ge bort: En ung man står och hånpissar i porten. "Är det mitt ansvar att säga till honom att låta bli?" Nej, det måste vara någon annans, annars ger jag bort det ansvaret. Förresten har jag bråttom, styrelsemötet drog ut på tiden. Men det var ju trevligt att de grattade mig till mitt nya ansvar och bjöd på grogg. Hoppas bara att jag inte fått P-böter på bilen.
När jag var liten trodde jag att ansvar var en påse. "Du måste fylla ditt ansvar" sades det, annars skulle något otrevligt hända. Kanske skulle jag bli av med påsen, och alla saker som jag hade i den. Jag trodde att mitt leksakståg låg i den påsen. Sedan såg jag på TV att det var en egyptier som hette Ansvar Sadat och jag trodde att det var en mumie som alla barn skickade sina gamla leksaker till.
Numera vet jag att det faktiskt kan liknas vid en påse, som för många är fylld av tunga saker. Andra har en falsk påse, en plastkasse med "ANSVAR" tryckt på sidan. Men i själva verket håller den bara för att fyllas med sedlar utan att brista. Om de någonsin behöver visa upp vad de har i påsen så ringer de en skyltmakare först.
...ursäkta avbrottet. Min dotter kom och frågade vad "moral" är för något. Jag vet att jag har läst en underbar definition av det någonstans. Jag ska leta upp det åt henne, så återkommer jag till er sedan.
Tomas Engström, Surgubbe, amatörhumanist
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
Malmö moské
