POLITIK & SAMHÄLLE
Artikel av Tobias Jeppsson publicerad 7 jan 2012 kl. 06.00:

Hans Rosling
Foto: flickr/psd (BY CC 2.0)

Hans Rosling berättar inte hela sanningen

Häromdagen skrev föreläsaren Hans Rosling en artikel i DN om hur dåligt pålästa vi är - men är vi verkligen det?
Kanske har ni hört talats om Hans Rosling, en prisad föreläsare som är flitigt anlitad, och som engagerat föreläser om hur världen har förändrats de senaste decennierna med hjälp av kreativa och visuellt avancerade diagram och staplar. Det har gjorts dokumentärer om honom och han är hyllad av alla olika läger. Häromdagen skrev han en artikel i DN, med samma budskap som han alltid försöker förmedla; att vi är okunniga och dåligt pålästa.

Innan jag kommer till min kritik så vill jag spekulera lite i varför han blivit så framgångsrik. Det är inte så särskilt svårt att förstå egentligen. Upplägget på hans föreläsningar går ut på att förvåna folk, att världen inte ser ut som folk tror. Att den egentligen är mycket bättre än vad man kan tro. Det är ju precis sådant man helst vill höra, alltså att saker som man tror är dåliga egentligen är mycket bättre än de verkar. Det är alltid en underbar och glädjande känsla när saker och ting visar sig vara mycket positivare än man trott. Då erkänner man ofta med glädje att man hade fel tidigare. Han blandar inte heller in någon politisk agenda på något uppenbart sätt, så hans faktapresentation framstår som en väldigt saklig och objektiv föreläsning, det vill säga en sanning som inte går att ifrågasätta. Och det gillar vi ju också, när det inte finns något tvivel om hur saker och ting ligger till.

Som den glädjedödare jag är så vill jag ifrågasätta denne man och hans budskap lite grann. Jag tror absolut att det finns många felaktiga föreställningar om hur världen ser ut, men Rosling kommer ofta med påståenden om att vi svenskar inte alls har koll på världsläget. Jag tror väldigt många har rätt hyfsad koll, men börjar ifrågasätta sig själva när de blir presenterade för en bild som inte alls stämmer med ens egen uppfattning. Låt oss studera några av de påståenden han lägger fram.

I debattartikeln i DN lyfter han till exempel fram att i Bangladesh föds numera bara 2,5 barn, och ett lågt barnafödande använder han ofta som en norm för välstånd och ett tecken på ett modernt samhälle, trots att det egentligen inte finns något vetenskapligt sådant samband. Han nämner också att barnadödligheten sjunkit sen 70-talet och använder bland annat detta faktum för att ifrågasätta vår syn på välgörenhet och bistånd som han menar grundar sig på en föråldrad syn, och diskvalificerar därmed större delen av svenska folket och våra experter som jobbar med bistånd.

Men hur ligger det till egentligen? Hur ser det ut med barnafödandet i Bangladesh? Enligt UNICEF så har förvisso barnadödligheten och barnafödandet gått ner i Afghanistan, men barnadödligheten är ändå fortfarande ett av de högsta i världen och ligger på 6.1%, det vill säga att 61 av 1000 barn dör vid födseln. Dessutom dör 1 av 51 kvinnor vid själva födseln. I Sverige ligger barnadödligheten på 0.3%, det vill säga 3 av 1000 barn. Det är fortfarande en markant skillnad och ett väldigt stort problem, och de är enligt UNICEF i stor brist på både på läkare, utrustning och andra resurser.

I sin artikel skriver han också att ett barn i Vietnam har en förväntad medellivslängd på cirka 75 år, men skriver inte att detta gäller endast för kvinnor. För män är det strax under 70 år, och det ger tillsammans en medellivslängd på cirka 72 år för 2011, enligt CIA. I Sverige är meddelivslängden nästan 10 år längre.

Detta är bara ett par exempel på att Rosling inte berättar hela sanningen. Jag har sett många flera sådana exempel på de föreläsningar jag sett som sänts på TV. Givetvis är inte allt han säger fel. Tvärtom är väl egentligen allt rätt, men en del saker väljer han att bara berätta de positiva delarna av. Lyssnar man dessutom noga och tänker efter lite så är han inte så objektiv som han vill framstå. Budskapet han för ut är att världen inte bara blir bättre, utan att allt kommer bli bra. Bistånd behövs knappt och han ser inga problem med globaliseringen eller handel med diktaturer, etc.

Jag gillar inte att vara en glädjedödare, men tyvärr oroas jag lite när folk sväljer hans påståenden med hull och hår utan att ifrågasätta. Är hans budskap för bra för att man ska vilja ifrågasätta det? Tänk om det inte är sant, vad gör vi då? Nej, det kanske är bättre att tro på honom ändå.

Källa 1

Källa 2