MAT & DRYCK
Artikel av Leif E Ström publicerad 27 nov 2010 kl. 06.00:


Illustration: Leif E Ström 2010

Handlarsson får betala för annans ost

"Revisor Handlarsson har inga stora krav på ostar, han begär bara att hans nyköpta ostar skall smaka precis som vid just ett tidigare speciellt tillfälle. Just vilket - det har oftast glömts bort."
Då helgerna stundar anser sig de flesta ha den kulinariska bildning för basvaror som fordras vid ett besök i "Super-Hökarnas" köplador. Men då vi närmar oss delikatessdisken uppstår i de närmaste ett "Systembolagssyndrom". Denna vankelmodiga ritual pågår likt högmässan med nästan 52 besök per år och utgången är alltid lika nyckfull.

En ytterligare förrvirrningsfaktor har uppstått, då det nu ibland forskare finns de som påstår att osten har slutat fungera som enbart livsmedel. Den är numera en levande varelse, likt vilket annat djur som helst. All denna nyvunna kunskap är förträngd för vi vill ju inte tänka på att ostarna kan förflytta sig fritt i kylskåpet och till och med har förutsättningar att föröka sig då kylskåpsdörren är stängd och lampan släckt.

Revisor Handlarsson har egentligen inga stora krav på ostar, han begär bara att hans nyköpta ostar skall smaka precis likadant som vid just ett tidigare speciellt tillfälle. Just vilket - det har oftast glömts bort.

Hans första steg den här helgen är som vanligt att attackera de obemannade diskarna för att slippa kön vid den manuella och kanske även prisfynda. Framför herr H. tonar sig nu två parallellt gigantiska ostdiskar upp, innehållande både inhemska och importerade läckerheter. På hans vänstra sida finns favoriterna, de traditionella ostarna, som bara är olikt pipiga och kallas hårdostar, samt kittostarna.

På andra sidan finns de ostar som han föraktar, "lättviktarna", dessa ostar som han ofrivilligt betalar för. Revisorn har yrkesmässigt räknat ut att spillet som uppstår via utgångna lättviktare slår tillbaks på hans riktiga ostars bekostnad.

Som revisor kräver han därför att alla som har matematisk baskunskap i procenträkning borde kunna räkna ut att en halvering av intaget också genererar en 50-procentig minskning av fetthalten, men med en bibehållen smakupplevelse. Med andra ord övervägandet av magra alternativ, utan smak och sämre egenskaper borde utgå ur beräknande folks medvetande och därmed också ur hökarnas* sortiment.

Denna fredag ser Handlarsson några nya förpackningar med åländskt ursprung. Fetthalten, denna viktiga mysfaktor, överstiger 28 % och osten blir därmed automatiskt objekt för helgen. Men vilken typ är det och hur smakar den? Efter att ha snurrat på osten ett flertal gånger utan nyvunnen vetskap, kontaktar han ett affärsbiträde.

"Har ni smakat på denna ost?"
"Nej det tror jag inte, jag tror den är ny, det står att det är en mellanost."
"Mellanost, finns det någon möjlighet att få provsmaka före köp?"
"Jaaa, men inte den här osten den säljs inte över disk!"
"Jamen, varför säljer ni ost som ni inte kan varudeklarera, det är precis som med lösviktspotatisen. Vi köp får man bara veta om den är fast eller mosig."

Biträdet försöker rädda situationen.

"Ålänningarna är jätteförtjusta i just den här osten."
Nu lömsknar Handlarsson till.
"Då måste ni ha någon ålänning anställd ibland personalen, har ni det?"
"Nej hur så?"

Revisorn lämnar biträdet oförståendes, men är själv fullt införstådd med det omöjliga i att fortsätta konversationen. Han stegar ovilligt mot kön till ostkyrkans högmässa.

Det är inte bara han som har problem, fru Handlarsson blir ävenledes frustrerad då hon finner maken vid disken. Hon vet att han kan befinna sig i helt olika sinnestillstånd. Det kan vara allt ifrån turnumret, till egen ambivalens som påverkat hennes äkta hälft. Samtidigt triggar tidsfaktorn hustrun, då hon vet att även P-mätaren har ett klockslag som måste passas. Erfarenheten säger också henne, att då fröken Pimpernett betjänar maken, står tiden stilla och valutan får en annan kurs, med följd att både det ena och andra slinker ner i kundvagnen.

Ur köväntandet har för ovanligheten en strategi infunnit sig. Inte ens vetskapen att som vanligt ha lämnat hustrun med ett "jag skall bara se mig omkring-budskap" och att tidsfristen runnit ut, kan få honom orolig. Han skall överraska med en schweizisk Raclette. Denna saltade godbit gjord på komjölk och ibland kryddad med vitt vin, påminner honom om en vintersemester tillsammans med en ung hustru i Zermatt. Osten och hustruns agerande efter några glas Amarone, har blivit oförglömliga.

I dag är det inte fröken Pimpernett som betjänar och mannen före i kön som just köpt en bit av Eric Ruuths 224-åriga avkomma till den första svenska Emmentalern, nämligen Herrgårdsosten, föreslår att herrarna skall göra ett smakligt utbyte mellan dessa båda "schweizare". Den nya ostkollegan påstår att en lightvariant kan vara så god som en annan.

Fru Handlarsson har i bakgrunden iakttagit maken under hela proceduren och bestämmer sig för att avbryta i tid. Hon behöver inte orda utan revisorn rafsar dolt ner kvällens överraskning och tackar för sig.

För att inte hustru skall uppmärksamma ostvalet packar Handlarsson upp och in hela konkarongen själv. Det skall bli en helkväll så han dekanterar vinet och låter osten stå framme på undanskymd plats för att uppnå rätt temperatur till kvällningen.

Fru Handlarson sitter i telefonen, så det finns utrymme för ytterligare en oupptäckt smakbit.
Donnerwetter, fel schweizare, på bänken ligger provsmakarkollegans "light-herrgårdare".
Kurt revisorn Handlarsson blir yr och faller på knä, halshugget låter inte vänta på sig.

"Kuuurt, jag vet att det är busväder ute, men du får ta på dig ordentligt för att kuta ner till närbutiken. Det var Lisa som ringde. Vi skall vara barnvakt till helgen och du måste köpa Coca-Cola åt barnbarnen, men kom ihåg det skall vara light och ingenting annat."


* Hökare, äldre benämning på handlare eller månglare som bland annat tillhandahåller "förbjudna ostar".