 |
POLITIK & SAMHÄLLE
Artikel
av Carl Olof Schlyter
publicerad 26 jan 2010 kl. 01.13:
Haiti är tyvärr inget mot vad som kan hända #2
"Det händer hela tiden att asteroider stryker tätt förbi jorden. Den 13 januari var det exempelvis en liten som kom 0.3 Lunar Distance (1 = avståndet till månen) från jorden."
Min första artikel i det här ämnet verkar ha mottagits med blandade känslor. Skulle man anta att kommentatorerna vore representativa för de som läser artikeln skulle man lite grovt kunna dela in dem i tre läger; ett som tycker att antagandet om en asteroid som krockar med jorden är en bättre sagoberättelse, ett som menar att den här typen av skrämmande kunskap vill man inte bli störd av och ett som tycker att det är en skymf mot Haitierna att just nu skriva om något som kunde vara värre än det de har råkat ut för. Nu är troligen inte kommentarerna representativa för de som har läst artikeln.
Personligen har jag i alla fall svårt att förstå någon av de tre hållningarna. Vederlagt betraktar jag det som - som jag uppfattar det, mer så åtminstone än att människan skulle bära skulden till temperaturförändringar på jorden - skrämmande må det vara, men det kan väl inte vara ett hinder mot kunskap - och vad gäller min roll i hjälpen till Haitis folk känner jag att det går att kombinera personliga ekonomiska bidrag, tillhandahållandet av Sourze för alla som vill skriva om katastrofen, med en naturvetenskaplig analys.
När jag skrev den första artikeln passade jag på att skicka ett mail till professor Walter Alvarez vid Berkeley Universitetet i Kalifornien. Det var ju Alvarez som identifierade asklagren i Italien och som lade grunden för teorin om en plötslig utplåning av dinosaurierna i samband med ett asteroidnedslag. Jag undrade om Alvarez kunde ge mig uppdaterad information om asteroider som hade passerat nära jorden under de allra senaste åren. Eftersom jag misstänkte att det kunde ta tid att få ett svar från en Berkeleyprofessor publicerade jag artikeln utan att vänta på svar.
Morgonen därpå hade det emellertid kommit ett svar. Walter Alvarez svarade vänligt att jag borde ta kontakt med den svenske geologiprofessorn, Birger Schmitz, vid Lunds Universitet, som enligt Alvarez "is a major figure in this line of research". "I saw him in California yesterday, and he is on his way home", fortsatte professor Alvarez.
Jag tackade för det vänliga mailet och skickade min förfrågan till professor Birger Schmitz. Man vet aldrig, tänkte jag, han kanske läser mail i mobilen eller så. Annars får han väl mitt brev när han kommer hem. Men det tog inte många timmar, så hade ett svar även kommit från professor Schmitz. "Hej, jag har fastnat på Chicago flygplats på vägen hem från Kalifornien. Jag skriver från mitt hotellrum på flygplatsen", började Schmitz.
Jag slutar aldrig att förundras över hur fantastiskt internet är. Du kan få tag på vem du vill, hur snabbt som helst.
"Det händer hela tiden att asteroider stryker tätt förbi jorden. NASA listar alla sådana händelser, kolla länken: http://neo.jpl.nasa.gov/cgi-bin/neo_ca", fortsatte professor Schmitz. "Den 13 januari var det exempelvis en liten som kom 0.3 Lunar Distance (1 = avståndet till månen) från jorden."
Schmitz fortsätter:
"Hur som helst... visst kommer jorden att träffas av mindre asteroider i en nära framtid. Tunguska, 1908, var senaste dylik händelse. Om du googlar så hittar du allt om detta nedslag av himlakropp. Kroppen, kanske 50 meter i diameter, exploderade vid kollisionen med atmosfären och skogar slogs ner i Sibirien över ett stort område. Mindre nedslag, storleksordningen 50-100 meter inträffar i snitt en gång per hundra år (101 år sedan Tunguska nu!). Slår de ner över befolkade områden kan konsekvenserna bli förödande för dem som lever precis under nedslagsplatsen. Största problemet är dock om kroppen slår ner i havet utanför befolkat område, exempelvis i Atlanten utanför England, då kan en förödande tsunamis välla in över land. Kilometerstora objekt slår ner en gång per 100 000 år och skulle en sådan träffa Stockholm, så blir nog hela Mellansverige fullständigt utslaget, och globala klimatförändringar (nedkylning) följer. Stora som 10 km i diameter slår ner en gång per 100 miljoner år och senast detta hände, för 65 miljoner år sedan, dog cirka 50-70 procent av alla jordens djurarter ut, inklusive dinosaurierna."
Alltså, enligt den internationella forskarintelligentian är tiden mogen för ett nedslag motsvarande det 1908 i Sibirien då "skogar slogs ner över ett stort område". Undrar när det förra kilometerstora objektet slog ner.
|
Koshis seger kan innebära positiva förändringar och större karriärmöjlighet för småbarnsmammor
Stefan Whilde
