 |
POLITIK & SAMHÄLLE
Artikel
av Uno Hansson
publicerad 1 okt 2008 kl. 09.34:
Hållbar tillväxt (3)
De flesta människor som lever idag skulle sannolikt anamma om essensen av något som liknar hantverksamhället, åter igen genomsyrade varje människas omedelbara boende- och närområde.
Praktiskt taget allt som tillverkas kan numera med fördel beställas via Internet. Görs beställningen direkt av användarna innan tillverkningen påbörjas, och samtidigt med att betalningen deponeras, så blir totalkostnaderna avsevärt mycket lägre. Osäkerheten reduceras ju till ett minimum! Svinn, överproduktion, prisdumpning osv., elimineras i princip helt och hållet! När alla verkligen inser fördelarna med detta sätt att handla och agera, så bör det ganska snart bli det som dominerar på marknadsarenan.
När användarna själva eller deras ombud förhandsbeställer direkt från legotillverkarna, så kommer ju alla mellanleden och sidofunktionerna att helt kunna elimineras eller åtminstone reduceras till ett minimum. Det behövs ju inte heller någon mellanlagring hos importörerna, grossisterna, varuhusen, detaljhandeln eller någon exponering i stora skyltfönster eller reklambroschyrer. Och om det ändå finns det tillräckligt många som fortfarande av olika skäl vill ha kvar de nuvarande varuhusen och butikssystemen, så kommer de förstås ändå att finnas kvar som exklusiva, nostalgiska och renodlade upplevelsealternativ.
För att det skall bli ett optimalt in- och utflöde av järnvägscontainrar till varje "näraccessföretags" rangerplats, så behöver varje närområde ha ett optimalt antal användare. Det som containrarna har med sig in till varje närområde är olika sorts direkt monterbara materialdelar, moduler (OEM-produkter) och modulsystem. Och ut från varje närområde så tar containrarna med sig uttjänta, demonterade och sorterade materialdelar, och de skickas direkt till de olika återvinnings- och processanläggningarna för reproduktion till nya standardmaterial och olika sorts standardiserade fästelement.
På detta sätt bör det kunna skapas ett totaloptimerat logistiksystem för återvinning, reproduktion och recirkulation i ständigt återkommande kretslopp. Detta optimala sätt att organisera kretslopp är rimligen mycket, mycket effektivare och resurssnålare än vad som kan åstadkommas med hittillsvarande provisoriska och dåligt anpassade påbyggnader och pålappningar på nuvarande system.
Det som avses med beteckningen "näraccessföretag" motsvarar egentligen essensen av alla olika sorts hantverkare som fanns i så gott som varje kvarter och varje by före industriparentesen. De flesta människor som lever idag skulle sannolikt med tillfredställelse anamma om essensen av dessa förutsättningar, åter igen genomsyrade varje människas omedelbara boende- och närområde.
"Näraccess" betyder då någon eller något som nära och direkt alltid finns tillhands för att ganska omedelbart bistå alla olika användare av fysiska saker och system. Internet, IKT, automativa fysiska processer osv., kommer rimligen förr eller senare att bilda kompletta utvecklingsblock, som successivt mer och mer omvandlar och gör slut på den traditionella industriepoken.
De flesta stora industri- och varuhuskoncerner (som GM, Siemens, Electrolux, Wal-Mart m.fl.) kommer rimligen förr eller senare att visa sig vara helt onödiga och enbart fördyrande och helt opersonliga mellanled. Med en medveten och optimal anpassning av berörda sociotekniska system och logistik inom varje närområde - så kommer rimligen inte multijättarna att kunna konkurrera med kanske hundratusentals globalt och via Internet samverkande "näraccessföretag".
Näraccessföretagen är då de recirkulationsnav som verkar för att alla användare inom varje närområde dygnet runt kan ha access till rätt saker och utrustningar vid rätt tid och på rätt plats. Från de helautomatiserade underleverantörerna och legotillverkarna så beställer näraccessföretagen monterbara materialdelar, standardiserade fästelement, OEM-moduler mm. De monterar sedan ihop det allra mesta av de saker, utrustningar, byggnader, bostäder, anläggningar och system som efterfrågas och används inom varje närområde.
De olika sakerna och utrustningarna hyrs sedan ut till alla de olika användarna. De som vill kan förstås även köpa de hopmonterade sakerna och utrustningarna, men de betalar då en särskild avgift, som sedan återbetalas när det köpta återlämnas för återvinning och återanvändning. När saker, fästelement, moduler och system konstrueras, teknikupphandlas och tillverkas speciellt för uthyrning så görs de förstås för att kunna användas, hanteras och återanvändas så länge som möjligt. Utbyte av delar, vinkel- och fjäderfästen skall kunna ske så enkelt som möjligt och alla delar bör förstås helt konstrueras så att de samtidigt blir utslitna när de ändå skall skrotas. Och då bör förstås allt kunna demonteras och sorteras för återvinning så enkelt som möjligt.
Det är alltså näraccessföretagen som på bästa sätt samordnar all beställning, montering, uthyrning, service, underhåll, utbyte av utslitna delar, demontering av uttjänt utrustning, sortering och återvinning. Teknikupphandlingarna med underleverantörerna och legotillverkarna görs av mer eller mindre "virtuella" paraplyorgan med kanske tiotusentals samverkande näraccessföretag inom Sverige, EU och övriga världen.
Optimalt samverkande näraccessföretag bör successivt, och med internet som gemensamt kommunikationsnav, kunna utveckla en i förhållande till de nuvarande globala industri- och varuhuskoncernerna helt överlägsen integrering, effektivitet och logistik. En stor del av de dominerande multijättarna bör på så sätt sannolikt gå samma öde till mötes som en gång dinosaurierna. Internet, IKT, autonomi, Open Sourze Marketing, transparens, peak oil osv., kommer rimligen förr eller senare att radikalt förändra de evolutionära förutsättningarna på marknadsarenan.
|
Birgitta Stiefler
