Något som vi kvinnor aldrig kan komma ifrån är ett gynbesök då och då. Ibland redan i tidiga tonår tvingas vi få erfarenhet om hur det är att lägga sig med benen isär och låta en man som man endast hälsat på, undersöka det mest intima vi har.
För män är det annorlunda. Det är inte alla män som under en livstid behöver visa upp snoppen. Nej endast i extrema fall vid exempelvis könssjukdomar eller om det är något fel på kisseriet, tvingas mannen till att ohjälpligt dra ner byxorna för att ge doktorn en titt. Men inte ens då behöver de ej lägga sig i en utlämnande ställning, utan kan lugnt dra ner byxorna för att endast visa upp snoppen. Andra detaljer så som håriga lår och stjärt kan lugnt stanna kvar i byxorna.
När mannen däremot kommit upp i en lite mer grånande ålder kan de behöva undersöka prostatan, och då medför det ju att de genomgår en lite mer förnedrande undersökning. eftersom prostatan måste undersökas via bajahålet.
Allt detta och det faktum att de flesta gynekologer (tro det eller ej) fortfarande är män, gör att vi kvinnor fortfarande får genomgå pinsamma situationer hos gynekologen.
Redan innan jag kommer till gynekologen förbereder jag mig med att tvätta underlivet mer än vanligt. Gärna en rejäl sköljning rakt upp för att minimera eventuell lukt. "Oh guuud vad jag ångrar att jag har rakat mig så mycket. Han kanske undrar varför jag rakat mig och tror jag är en riktig porrbrud!" Med tanken forfarande färsk att jag inte ska ta på mig stringtrosa, skyndar jag iväg. I bilen på väg dit blir jag brutalt påmind om att jag inte tagit på mig kjol, utan ett par vanliga byxor och en kort tröja därtill. Ber vid gud att det finns en sådan där papperskjol där så jag slipper gå till gynstolen i bara rumpan.
Väl hos doktorn skyndar jag snabbt in på toaletten bara för att göra en sista check av underlivet. Kissar och torkar mig med vått papper efteråt, allt för att vara fräsch.
Doktorn (en man) är jättetrevlig och får mig att känna mig lugn och avslappnad där jag sitter på en stol bredvid hans skrivbord. Han tar anamnes på mig och ber mig beskriva mitt problem. "Jag har så mycket flytningar" säger jag. Han ber mig beskriva färg, konsistens och lukt på dom, och jag känner mig illa till mods över att behöva sitta här och beskriva mina flytningar för en man jag inte känner mer än tre minuter tillbaka. Försöker låta helt oberörd, som om det är helt naturligt för mig att sitta och beskriva mina flytningar. Tänker i nästa ögonblick att jag förmodligen tvättat mig alldeles för mycket för att han ska kunna se om jag har flytningar som är onormala. "Ja ja... han är ju gynekolog och borde veta att man tvättar sig noga innan besök hos honom. Han får väl gräva längre in", tänker jag.
"Då ska vi se om vi kan hitta något som inte ser bra ut", säger han och visar mig till ett hörn i rummet där det är avsett för mig att ta av mig byxorna. Det finns ett draperi som man kan dra runt sig, lika stort som en liten dusch ungefär. "Du kan ta av dig på nederkroppen och komma hit ut när du är färdig", säger han och börjar plocka med instrumenten som han ska han tillhands vid undersökningen. Jag drar draperiet runt mig och letar desperat för att se om det finns några papperskjolar att tillgå. Men det enda som finns är en trådhylla med små pappershanddukar och inget mer.
Tar av mig byxor och trosor och funderar på om jag ska ta av mig strumporna också. Beslutar att ha stumporna på, trots att det ser fruktansvärt fult ut med bara kort tröja och strumpor som enda beklädnad. Motvilligt drar jag bort draperiet och börjar gå mot gynstolen. Jag känner hur kallt det drar och känner mig mer utlämnad med tröja och strumpor än vad jag skulle känt om jag traskade över helt naken och ångrar att jag inte tog av strumporna (ett par missfärgade, noppiga tubsockor som för länge sedan mist sin forna form). Även om det endast är två meter dit, känns det som om det tar en evighet innan jag kommit på plats. "Ohhh, vad jag ångrar att jag inte tog kjol eller klänning på mig".
För att ta sig upp i stolen måste man först ta ett steg upp på ett litet trappsteg, vända på sig och sedan kravla sig upp på stolen, som har en liten urgröpning där ändan ska vila fritt. Benen ska vila i benstöden, och rumpan ska glida långt ner i urgröpningen. Allt detta under övervakning av farbror doktorn.
Väl på plats och efter att ha glidit ner ytterligare, känner jag något slemmigt och kallt mot mitt underliv. Det är gel som han använder för att komma in lättare med "vinkeljärnet" i plast, och önskar i samma ögonblick att gelén hade varit kroppstempererad. Lägger mina händer på magen och försöker slappna av och låtsas som om detta inte bekommer mig ett dugg. Kommer just då att tänka på att jag viftar med mina fötter rakt ansiktet på doktorn. Hoppas verkligen dom inte luktar fotsvett och funderar på vilka skor jag hade på mig dit. Kan det ha varit dom där gympadojorna som luktar illa?
Ganska snart är undersökningen över och undertiden som jag ligger kvar i stolen, undersöker han sekret ifrån mig i ett mikroskop som står vid sidan om. Känner mig väldigt utlämnad över att ligga med särade ben och att samtidigt försöka ha någon slags normal konversation med doktorn. "Jag kan inte se att något skulle vara onormalt, kvinnor skall ha flytningar till viss del utan att det är fel" säger han efter en stund. Jag känner genast att jag ångrar jag gick dit. Allt detta för att höra allt var normalt!? Kunde jag inte ens få ha en liten infektion?
Vägen tillbaka till stolen bakom draperiet är lika pinsam som vägen till gynstolen. Känner nästan blickarna mot min rumpa som skiner vit och har gropiga celluliter. "Ska det vara så himla svårt att köpa in papperskjolar, tänker jag irriterat" Väl innanför "mitt" omklädningsdraperi letar jag efter en binda eller trosskydd att sätta på mig. Känner hur den äckliga gelén klippar mellan mina ben. Får slutligen torka av mig och göra en provisorisk binda av pappersservetterna som finns i trådhyllan. Den hemmagjorda bindan känns stel i trosan och känner mig nästan rädd att den ska glida iväg för att senare hittas på helt fel plats.
Detta var bara ett av många gynbesök jag gjort och kommer att göra under min livstid. Vad är det med oss kvinnor att vi tolererar sånt här? En man hade aldrig låtit sig "fläka" upp sig på detta viset utan värdighet, utan tagit tag i situationen och krävt att det fanns papperskjolar. Men vi kvinnor finner oss i situationen därför att den alltid har sett ut sådan.
Kontentan av detta är nog att be alla gynekologer tänka på att: - Se till att det finns papperskjolar, bindor och/eller trosskydd. - Ta diskussionerna när vi inte ligger kvar i stolen, eller varför inte lägga en filt över oss undertiden ni sysslar med annat så som mikroskoptittning eller annat.
Och... värm upp gelén till kroppstemperatur!
Marita Lundberg, Amatörskrivande kvinna i början av livet, dvs 48+ eller 50- . Kan inte låta bli att skriva när jag fått något i huvudet.
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
