POLITIK OCH SAMHÄLLE
Artikel av Elias Giertz publicerad 5 feb kl. 11.29:

Elias Giertz

Grupperingar skapar inte ett vi-samhälle

Vi människor har en förmåga att dela in varandra i olika grupper. Varför delar vi egentligen in oss i mans- och kvinnogrupper? Och går det ihop med socialdemokraternas klasslösa samhälle?
Jag tänkte på en sak i veckan. På alla mänskliga grupperingar vi gör. Varför delar vi in folk efter kön? Egentligen? Varför grupperar vi sexuella läggningar?

Så tänkte jag på ideologier. I ett socialistiskt samhälle hade en kollektiv gruppering varit mer naturlig, det tror jag vi alla är överens om. Men i ett liberalt samhälle är det naturliga att se varje människa som en enskild person. Som en person med unika egenskaper och en unik personlighet.

Jag är en sådan som har svårt för den feministiska ideologin. Inte för själva jämställdheten, utan för att den utmålar kvinnan som en egen grupp. Den särskiljer kvinnan från "oss andra". Man pratar för mycket om kvinnans jämställdhet med mannen. Egentligen borde inte jämställdheten som politisk fråga tilldelas en egen ideologi.

Och samma fenomen gäller för det mesta i vårt samhälle. När man är tvungen att kryssa i vilket kön man har i något formulär eller när man går in i en klädaffär. I de mest ordinära situationerna i våra liv.

Jag är kluven. Men jag tror att den här särskiljningen och separeringen av olika mänskliga grupper är onödig. I ett liberalt samhälle där man tror på individen borde man väl också kunna förvänta sig att varje individ inte sätts in i ett kollektiv utan någon som helst dynamik eller gränsförflyttning?

Men den här indelningen är väl ganska svår att komma undan. Den är obehagligt djupt rotad i oss. Jag menar, tänk er själva - du är inte man längre. Nu är du en människa. Kön finns inte längre. Tanken är främmande och nästan skrämmande. Men faktumet att vi är egna individer som faktiskt är helt olika kvarstår. Förutom den rent biologiska biten med bröst och snoppar och allt vad det heter är vi faktiskt ganska lika.

Varför fortsätter vi att dela in oss? Vad är människans ändamål? För att kunna få en rättvis behandling ska man behandlas som individ, det anser de flesta. Men om man konstant går mot en utveckling där vi alla är i olika grupper - vad vinner vi?

Socialdemokraterna som ju är anhängare av den socialistiska ideologin vill ta bort klasserna, men ändå vill man sortera in folk i olika kollektiv. Jag förstår helt ärligt inte hur det är tänkt att gå ihop?

Jag ser människor som individer. Att sortera in folk i olika grupper är rätt knäppt. Vi har ingen som helst vinst att ta ut i det hela. Men ändå ligger det där. Så djupt rotat i oss. Att gruppera in folk. Att fatta beslut beroende på vilken grupp man tillhör. Att ha fördomar beroende på vilken grupp man tillhör. Skapar inte det en mindre vi-känsla? Får vi verkligen ett samhälle där vi alla tar ansvar så?

Varför gör vi det här? Vore inte allt mycket enklare utan det här?