Det bästa som har hänt Sverige på mycket lång tid? I själva verket kan jag inte hitta någon historisk händelse som kan mäta sig med detta inträffade - att Mona Sahlin äntligen får sin rättmätiga plats inom politiken; en plats hon skulle ha tilldelats för lång tid sedan. Bäst som sker kanske? Med det menar jag att hon med största sannolikhet blir en ännu bättre ledare genom de erfarenheter livet har erbjudit under de senaste åren. En ledare för folket - som en del av folket. En fungerande länk uppåt och nedåt i led?
Det faktum att hon är fyrabarnsmamma och har den erfarenheten som kvinna, ger en förståelse utåt, att hon är medveten om hur många bollar en kvinna måste hålla i luften samtidigt; the miricle number seven. Genom att hon har en slags förförståelse inför hur världen ser ut för en enkel människa kan hon troligtvis ta större hänsyn där det krävs, och därmed skapa en lättnad för kvinnan och för världen. Indirekt kan detta leda till en lättnad för mannen; de facto räddas sannolikt ett antal äktenskap. Jag ställer helt enkelt min lit till att hon kan förändra för kvinnor och deras villkor i en mansinrättad värld. En värld som idag inte gör annat än att slå sönder knäskålar på dem som redan blivit bestulna på sina kryckor.
Man följer debatten som berör könsbestämning, vilket på sätt och vis kan ha betydelse, men inte utifrån den infallsvinkel man valt. Utifrån "kön" kan man tala om en slags fixerad "social konstruktion" eller som en "social konstitution". Existerande studier undersöker problemet med en "radikalt socialkonstruktivistisk" position där jaget antas helt och utan egen medverkan format av en omgivande kultur och där socialt betydelsefulla kategorier som kön, ras och klass antas bestämma individers identitet. (Seyla Benhabib). En människa som tillhör ett visst kön skulle alltså enligt en sådan teori motståndslöst pådyvlas en motsvarande könsidentitet. Hennes identitet skulle alltså helt sakna grund i något som föregår den sociala utformningen, och hon skulle inte heller själv ha någon möjlighet att aktivt påverka vem hon är och blir. Och därmed förstås sakna allt ansvar för detta.
Debatten förs i ögonblicket just utifrån detta synsätt, där man försöker bedöma Monas förmåga till ett ledarskap, vilande på just könsbestämning som en identifikator istället för utifrån Mona som individ med den kapacitet och erfarenhet hon faktiskt besitter, varför man går förbi allt det väsentliga. Hur menar jag då att kön kan ha betydelse, till viss del, som jag ovan skrivit? Jo, enbart utifrån hur vi som individer bilogiskt skiljer oss från varandra. Kvinnan har en större perceptionsförmåga, tillsammans med en stark empatisk förmåga, som är avgörande för att veta var energin ska fokusera för att helheten ska fungera.
Kvinnan har av naturen en nedärvd gåva att kunna skilja ut delarna ur från helheten och genom delarna skapa helhet; en hermeneutisk tanke som är den enda egentliga grundpelare som krävs för att en inrättning ska fungera. Det gäller för den fungerande familjen, för företaget och för en hel statsbestämning. Tar man hänsyn till delarna, det vill säga du och jag, och tar hänsyn till de resurser var och en besitter, skapar det med automatik en fungerande helhet, men enbart utifrån att man i nästa led dessutom tar hänsyn till helhetens identitet. Detta är en tankestruktur kvinnan har med sig som en biologisk utgångspunkt, men som männen måste lära in, vilket de sällan gör. Detta inbjuder inte ens till en diskussion eftersom resultatet i världen står att se.
Jag lägger mig inte i den här debatten utifrån att vara feminist, utan snarare utifrån att vara humanist, där jag menar att alla har lika värde, men med olika förmågor eller förutsättningar. Jag lägger mig i den här debatten utifrån den inre sinnesfrid jag upplever av att en kvinna äntligen tar plats. Det tog tid och med många försök av bland annat en Toblerone, har man tvingat Mona på avstånd tills det nu inte längre gick.
Jag kan inte tillerkänna mig feminismen, vilket jag också menar är det enda misstag jag ser att Mona gör, när hon erkänner sig anhängare av sådan. För vad gör feminismen annat än att trycka tillbaka det motsatta könet? Vad gör feminismen annat än att ställa sig utanför ramen av de mänskliga rättigheterna? Läser vi in den ramen kan vi se att individen ingår där; oavsett den sociala konstitutionen som bestäms utifrån kön, ras och klass. Man undrar då varför kvinnor väljer att kalla sig för feminister och implicit vill välja att ställa sig utanför en ram de borde ingå i? Man undrar då om feministerna utgår ifrån att kvinnan inte är människa utan behöver en helt egen ram. Detta måste man vända sig bort ifrån eftersom man annars som kvinna inte skulle ha rätt att identifiera sig som individ, utan som något annat. Feminismen bör man vända sig bort ifrån om inte annat så för att bidra till att allt förtryck upplöses. Vidare undrar man om Mona i själva verket vill kalla sig feminist eller om hon har missuppfattat sig själv.
1964 bildade Sahlin Svenska barbieklubben och en av hennes stora hjältar är Bruce Springsteen. Senare skapar hon tillsammans med vänner, Kräkklubben, som mest gick ut på att spy galla över motståndare. Idag är Mona 49 år gammal, vilket är en fin ålder för att ingå den här formen av ledarskap och genom detta finns det ett hopp för Sverige. 49 år gammal och fyrabarnsmamma där tre barn är vid liv och nu vuxna. Erfarenheten av att ha förlorat en son vid 1-års ålder. Skinn på näsan, rakryggad, luttrad av media, står hon väl förberedd inför rollen som statsminister när reinfeldtregeringen sägs upp av folket vid nästa val. "Det är i motvind som draken lyfter."
Maria Whinter, Åskådare, debattör och filosof
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
"Vapen som exporteras används ofta i inbördeskrig som orsakar fattigdom och flyktingströmmar." Foto: flickr/DFID - UK Department for International Development (BY CC 2.0)
Maria Whinter, Åskådare, debattör och filosof
