 |
KROPP & SJÄL
Artikel
av Karin Holmberg
publicerad 20 jul 2009 kl. 13.20:
Gosa med dina medmänniskor!
Mot djur vi möter är vi extremt kärleksfulla. Jag förstår att de mår bra av det, för närhet är stärkande.
Tänk om vi skulle vara lika kärleksfulla mot varandra som vi är mot djuren. Häromdagen så lekte min dotter och hennes kompis att de var hundar. Jag gosade med kompisen som jag inte kände så bra, på äkta vis, som man gosar med hundar som man möter. Då slog det mig hur fruktansvärt intima vi är med dessa främlingar som vi möter på gatan. Det är ju väldigt mycket kärlek vi ger med klappar, gos och kliande. Tänk så mycket kärlek. Och det ger vi till DJUR.
Tänk om vi var lika kärleksfulla mot människor. Det skulle spira oerhört mycket kärlek omkring oss. Och vi skulle må bra. Jag kände att den lilla flickan mådde bra av den här kärleksfulla beröringen. Det är ett bra steg in i kontakt. Vi mår bra av det. Vi människor kanske skulle komma närmre varandra om vi gjorde så?
Nästa gång du ser en gullig människa, ska du kärleksfullt hoppa på den och ömt klia, smeka, beröra och klappa den. Och visa din kärlek. Fast hm, det skulle uppstå vissa spänningar av det kanske? Det fungerar inte heller riktigt om det är någon av det motsatta könet, som har med sin partner. I alla fall inte i dagens kultur.
Men oh, vad vi kanske behöver denna närhet. Ibland kan man känna den här välgörande närheten om man bara råkar vara inne i någons aura på tunnelbanan bara tycker jag. Det är liksom en närhet som är välgörande för oss.
Men skulle man ta tillfället i akt då, så skulle det bli massa laddningar och feltolkningar, kanske att man vill bestiga personen. Man har ju ingen aning om vem en främling är, så det är inte alls säkert att man vill ha den intellektuella kontakten. I den sociala kontakten människor emellan så är det en viktig ingrediens.
Men tänk om vi, utan krav, kunde bete oss lite som vi beter oss mot djur, och bara kela lite när vi känner att tillfället är sånt? Helt utan andra krav. Kanske skulle vi må lite bättre då? Kanske skulle unga inte råka vandra vilse i sin sexuella frigörelsetid? Så som man själv gjorde, då sex egentligen var ett substitut för närhet och man kände sig så ensam och vilsekommen efter för många one-night-stands?
Vad vet jag? Jag ska nog i alla fall försöka tänka på, att all den intima beröring och kärlek jag ödslar på främmande hundar och katter, faktiskt också kan tillämpas på människor.
|
