 |
NÄRINGSLIV
Artikel
av Leif E Ström
publicerad 9 jan kl. 06.00:
Globala visionärer är oftast medellösa
Smarta företagsekonomer som i huvudsak vill utveckla hela världen i stället för lokalt, styr den regionala klimatpolitiken och näringspolitiska lösningar utan realistiska tillväxtmål.
Anders Borg blev 2011 uppmärksammad då Sverige tillsammans med Schweiz och Sydkorea var bäst i klassen på att återhämta sig efter den senaste finanskrisen.
Washington Post var i sin "Post Business" alldeles till sig i trasorna och påstod i söndagsutgåvan att: "Sweden rocks the economy", respektive "recovery". Jepp, det gick så långt att de kallade vår återhämtning för "det svenska undret". Han nådde även titeln som "Europas populäraste finansminister".
De flesta andra länder i världen kan i dagsläget inte konkurrera med "de tre bästa i klassen", utan söker då lösningar, där man likt Grekland inte vill att det enda alternativet skall vara ett lika högt skattetryck som det i landet där "Kung Borg" sköter finanserna.
Om då inte något sådant koncept med låga skatter finns till hands, vilka ställer då upp och snickrar ihop konferenser för receptiva deltagare från länder utan annat än hopp?
Jo, de delvis statsfinansierade men fristående etablissemangen i Gamla Svedala där statsöverskotten är lättillgängliga, och där inga långsiktiga garantier finns på agendan. Dessa grupper lägger fokus på klimatsmarta industri- och näringspolitiska lösningar utan tillväxtmål.
En ur etablissemanget är särskilt utmärkande - "Tällberg Forum", som 2011 flyttade sitt stora konvent till Sigtuna kommun. Man beräknade cirka 500 deltagare, varav hälften utländska gäster från ett femtiotal länder. Bland de intressanta inbjudna visionärerna, kunde man finna politiker, forskare och kulturpersonligheter, men ingen representant från allmänheten fick tillträde.
Varför exkluderade då forumets skapare den gemene medborgaren från öppnings-programmet "Amazonas, Arktis eller Arabvärlden"? Ett ytterst odemokratiskt val, då dylika arrangemang finansieras via sponsring, nationella bidrag samt medlemsavgifter. Jag kan ha fel, kanske nöjde sig de ofrivilliga medfinansiärerna med tillträden till ett flertal lustiga "workshops" och en konsert i Mariakyrkan.
På hemmafronten Tällberg, har grundaren och ordföranden Bo Ekman haft "Dala Region", det kommunala förbundet som huvudsponsor. Under en treårsperiod fick Tällberg Forum 3 miljoner i bidrag. 2008 intervjuade Sveriges Radio Dalanytt dels Bo Ekman, och dåvarande chefen för Dala Region Göran Carlsson, med anledning av att Ekman 2007 hade en inkomst på 2,3 miljoner kronor. I intervjun tillstyrkte Ekman att 1,5 miljoner kom från "våra pengar", som Göran Carlsson uttryckte det.
Bo Ekman och hans konsulter kunde genomföra dessa transfereringar då den ideella stiftelsen Tällberg Foundation tog hand om de privata och allmänna bidragen. Men samtidigt påstod samme Carlsson att framledes fanns det ingen oro runt våra pengar, då kraven på insyn och kontroll hade skärpts. Vems insyn - vilkas kontroll?
Dagens chef för Dala Region behöver i övrigt inte heller oroa sig över hövan, då hans fögderi på 50 anställda 2010, lyfter ur en netto-omsättning på 70 miljoner, en gemensam lönekostnad på drygt 32 miljoner kronor.
Man måste fundera över omfånget och nyttan för det allmänna, då den kommunala förbundsverksamheten slår sig för bröstet över EU-kommissionens prestigefyllda pris "Regio Stars Award" 2011. Kände inte kommissionen till att regionen då minskade i invånarantal för första gången sedan 2008?
Paniken har tydligen gått så långt att när inga närboende vill flytta in, har man ett finansierat projekt för att nå tilltänkta utomeuropeiska "dalmasar". För övrigt så har den tidigare expansionen enbart bestått av tillflöde via Migrationsverket i likhet med landets övriga regioner.
Nu var det alltså Sigtuna kommun som blev medfinansiär för den globala cirkusen 2011. Det kom att talas om linjär inustrialism (cyklisk resursförvaltning) och en ny världsordning. Det talades även om alla misslyckade miljökonferenser och konventioner i FN:s tjänst under nitton år. Allt annat vore ekonomiskt kontraproduktivt.
Ordförande Ekman har i DN tidigare gjort en liknelse för forumets globala ansvar. Han anser att president Roosevelt tog ett preaktivt ansvar för framtiden efter andra världskrigets slut.
Ekman vill numera sudda ut gränser för suvärena stater då "gränserna sätter gränser för politisk solidaritet". Paradoxalt tänkande då efterkrigstidens och "Roosevelts" gränsdragningar skapade minst lika mycket lidande efter som under kriget.
Hur Ekman vill att man praktiskt skall toppstyra denna gröna avlatshandel i framtiden framkommer kanske först när någon vaksam kommun finansierar jippot.
Vad vi känner till är att Ekman vill ha någon form av världspolis, som skall agera då suvärena stater bryter mot globala miljö- och klimatdirektiv.
Bo Ekman som, likt Anders Borg, varit rankad som en stark person, får tro på vilka globala lösningar som helst. Men att den svenska regionalpolitikens (inklusive EU:s strukturfonder) alla miljarder skulle gynna regionerna på sikt och stärka framväxten av nya självbärande arbetsplatser, finns det hittills inga empiriska studier som styrker.
Om sedan delar av stödet går till smarta företagsekonomer som i huvudsak vill utveckla hela världen i stället för lokalt, då tror jag att svensk regionalpolitik inte har någon legitim framtid så länge vissa skattemedel inte behöver redovisas offentligt.
Därför behöver landet skarpare gränser och högre murar tills alla skatter redovisats och varje arbetstagare är medveten om att svensken med en medianinkomst, jobbar enbart åt staten och Bo Ekman mellan den 1 januari till och med 19 juli.
Först när medborgarna fått visshet om denna fördelning och vilka de ickeparlamentariska snyltarna är, kan murarnas höjd åter diskuteras.
Vilka som då stannar kvar och varför - är också en ovanligt komplex problemlösning.
Fritt fram för spekulationer.
|
