I ett rus av självförakt virkade jag en för stor mössa som jag klädde min stolthet i I en förvirrad sekund sålde jag allt jag någonsin trott på Nu står jag som en glasfigur på ett allt för välpolerat bord Vilsen som en spricka, upprymd som en fjäder Ett ögonblick av oförsikt och jag krossas mot marmorgolvet
Alexandra Andersson,
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
