POLITIK OCH SAMHÄLLE
Artikel av Johanna Parikka Altenstedt publicerad 21 jan 2008 kl. 06.26:

Glöm globalisering!

Om vi menar allvar med att rädda planeten för våra barn och barnbarn måste vi tänka om.
Miljöbilar, bilpool, biltullar, utsläppskvoter, koldioxidskatt på flyget... Det går inte en dag utan att vi vanliga medborgare får höra hur vi bör ändra vårt sätt att resa och röra på oss. Den gröna skatteväxlingen skulle ändra på vårt sätt att leva - det miljöskadliga skulle kosta skortan och skatte på arbete skulle sänkas.

Globaliseringen skulle frälsa oss - frihandel skulle skapa bättre och rättvisare marknader och ge de fattiga länderna en chans, vi kunde konkurrensutsätta våra industrier här hemma både när det gäller råvaror och arbetskraft och ekonomin skulle bli bra för alla.

Det var bara att ingen tänkte på det här ständiga resandet. Att vara i rörelse. Hela tiden.

Varor fraktas idag mellan länder i Europa för att idka s k karusellhandel, d v s bulvanföretag köper och säljer varupartier som fraktas mellan olika länder och i varje land kvitterar man ut momsen - som man inte har betalat in - för momsen ska ju betalas i slutmarknadslandet. Våra länder i Norden samt England har de högsta momssatserna inom EU och därmed körs lastbilstrafik kors och tvärs - enligt vissa chaufförer med tomma bilar eller bilar med tomma förpackningar, för varan finns inte, och korrupta tulltjänstemän skriver ut falska fraktsedlar. I Jönköpingstrakten byggs just nu ut enorma hallar där billiga elektronikfirmor, möbelfirmor och bilfirmor har sina tullfria centrallager, för dessa betraktas som "hamnar" enligt reglerna. Alla som kört mellan Stockholm och Malmö vet att lastbilstrafiken har ökat enormt på våra vägar - 24 % på ett år enligt Vägverket.

Lägg allt detta i ett större perspektiv på varufrakten mellan kontinenterna. Vi köper inte renkött här hemma utan rådjurssadel från Nya Seeland. Våra kyckling- och laxfileer har preparerats i Asien och köttet till korvar har förmodligen slaktats i Italien efter att man kört djuren genom hela Europa dit och tillbaka sedan som kött.

Att kunna resa billigt verkar vara en mänsklig rättighet. Men det är vansinnigt att man kan åka med bil och en hel familj på några hundringar till Finland eller Estland med de stora färjorna bara för att konsumera ombord, och det är hål i huvudet att resan till New York kostar mindre än tåget till Kiruna t o r. Jag vill dock inte skuldbelägga någon som reser till andra länder när och fjärran, men vi ska kunna problematisera den kostnad som flyget står för. Magdalena Graaf berättade i somras som sommarpratare att hon och maken bestämde sig åka husbil i Sverige istället för att flyga jorden runt på semestern för att barnen ska få uppleva den svenska sommaren, med camping och hela köret. Det kan också vara ett alternativ nog så exotisk för alla barn som redan besökt minst 23 länder innan de är 15 år.

Vi andra stackare åker fram och tillbaka mellan hemmet och jobbet - antingen pendlar med tåget (eller vissa flygveckopendlar som jag gjort många år) eller med bussar och bilar. Den egna bilen är en oas för de trötte pendlaren och man vill inte släppa den ensamma stunden i dagens hetta och stress, men från alla håll kommer rapporter om att jag bör åka överfulla och försenade tåg istället. Enligt nyheter som jag såg på tv ett tag sedan är det mesta biltrafik jobbtrafik i Sverige. Men snälla, jag har inte råd att byta bil. Samtidigt vill jag ha bekvämligheten, jag har ont i ryggen, storhandlar en gång i veckan och vill kunna skjutsa barn i den geggiga vintern till kompisar eller simhallen.

Arbetsmiljöverket eller någon annan auktoritet - har glömt vilken - presenterade förra veckan en rapport som visade att de mest utbrända är kvinnor som jobbpendlar längre streckor varje dag! HA! Det är inte mellan öronen hos kvinnor, det är inte att de inte klarar jobbet. Kvinnorna bränner ut oss för att vi försöker vara miljövänliga, ekonomiska och ta vårt samhällsansvar! Och i en annan lyckoundersökning - som jag också hörde om i nyheter ett tag sedan - visade det sig att folk som slapp resa långt mellan jobb och hemmet var lyckligast. Så den där drömvillan långt borta från stan är inte ett lyckoalternativ om man lägger upp till tre timmar på resorna och vet aldrig när man kommer fram.

Kontentan av detta är att istället för att ständight utveckla våra transporter ytterligare och uppmuntra oss bli ännu rörligare vi kanske ska helt enkelt tänka om och strunta i globaliseringen. Vi kanske bör försöka få ihop hemmet, jobbet och skolan på samma ort och köpa lite mindre men närproducerad mat.

Och när det gäller miljöansvar måste jag säga att två saker kan göras ganska snabbt om den politiska viljan finns - och då behövs inte miljarder för teknikutveckling: förminska antalet plastkassar som produceras av olja och som är mycket farliga för miljön. Ta en tygpåse till affären istället och skapa soppåsar som förmultnar. Och se till att göra om vattentoaletterna till moderna torrtoaletterna - vi behöver inte spola rent vatten litervis varje dag.

Det är inte någon skitsak.