 |
KULTUR & NÖJE
Artikel
av William Butt
publicerad 21 aug 2010 kl. 14.27:
Haji Munchi Ghulam Haider Hussein
Ghulam - en pakistansk äventyrare
"Ghulam levde i en tid då britterna var världens största makt. Det sades då att solen aldrig gick ned i det brittiska imperiet."
Innan Pakistan blev Pakistan hette hela den indiska subkontinenten "Indien". En av delstaterna, Punjab, delades i mitten när britterna lämnade Indien och landet Pakistan skapades. Det var under augusti 1947. Ett halvt sekel tidigare bodde den drygt fyrtioårige Haji Munchi Ghulam Haider Hussein (se bilden) i storstaden Lahore, som i dag utgör huvudstaden i den pakistanska delen av Punjab. Låt mig för förklara hans långa namn. "Haji" och "munchi" är titlar, den första betyder att han hade gjort en pilgrimsresa till Mekka och den andra, "Munchi", att han var utbildad, det vill säga att han kunde läsa och skriva, vilket inte så många av Indiens många miljoner invånare på den tiden kunde. Ghulam Haider och Hussein var hans namn, ungefär som om han hade varit svensk och hetat Anders Gustav Oskar. Men hans efternamn saknas. Det kan vi återkomma till. Än så länge kan vi kalla honom för Ghulam.
Ghulam levde i en tid då britterna var världens största makt. Det sades då att solen aldrig gick ned i det brittiska imperiet. Ghulams farfars far hade invandrat ifrån delstaten Kashmir till Punjab och slagit sig ned i en av den mäktiga staden Lahores stadsdelar som heter "Bhatti gate". Farfarsfadern hade varit Hindu men konverterat till Islam.
Ghulam hade en liten affär i vilken han sålde godis, cigarretter, tobak och diverse saker. Han satt där om dagarna med sin skrivmaskin och fyllde i blanketter mot betalning åt analfabeter som behövde registrera någonting skriftligt i enlighet med den brittiska koloniala ordningen.
En dag träffade Gulam en man som berättade om en resa han gjort till de nya brittiska kolonierna i Östafrika. Det fanns många indier som hade tagits dit av britterna för att bygga järnvägen mellan Mombasa och Victoriasjön. Britterna hade börjat odla kaffe och te i Kenya men behövde transportera dessa till hamnen i Mombasa för vidare transport till Storbritannien - och indiska ingenjörer och administrativ personal blev billigare arbetskraft än om man skulle importera sådan ifrån Storbritannien. Ghulam var äventyrare och bestämde sig för att åka till Östafrika, som på den tiden var vildmark som det ansågs farligt att åka till på grund av alla vilda djur och en del fientliga infödingar.
Under hösten 1898 gav sig Ghulam av mot Afrika. Han åkte i en liten dhow (mindre arabisk segelbåt). Istället för att segla rakt över Indiska Oceanen seglade man längs hela den långa asiatiska kusten förbi persiska gulfen och den arabiska halvön ända ned till kusten intill Somalia och så småningom till Kenyas stora hamn Mombasa. Anledningen till att man seglade längs kusten var att ifall båten skulle förlisa så skulle man kunna simma iland. Resan tog nästan tre månader eftersom de fick stanna så många gånger för att hämta mat och färskvatten.
På resan till Afrika hade Ghulam med sig fem säckar innehållande de indiska kryddorna, chili, gurkmeja, spiskummin, koriander och ingefära, som används för att laga indisk mat. "Indierna som arbetar i Östafrika måste ju sakna sina kryddor" resonerade han och han hade helt rätt, för när han kom fram sålde han alla kryddorna första dagen! Efter bara en månad i Östafrika insåg Ghulam att det fanns möjligheter där så han återvände till Indien, till Punjab och staden Lahore (numera i Pakistan) och tog med sin fru och tre söner; Mohommed Hussein, Sharif Hussein och Ahmed Hussein och återvände till Östafrika.
Sharif Hussein stannade i staden Mombasa och gjorde succé i fastighetsbranschen och Ahmed Hussein flaxade med sina vingar och landade i en stad som hette Taveta i Tanganyika (numera Tanzania). Men Mohommed Hussein, den äldste av Ghulams söner slog sig ned i huvudstaden Nairobi tillsammans med sin fru och sin far Ghulam. Mohommed Husseins fru fick åtta barn av vilka två, som hade fötts i Indien, dog vid födseln och sex föddes i Kenya. Precis som deras farfar var de alla äventyrare. En reste 1947 tillbaka till det nya landet Pakistan och blev stridspilot i landets flygvapen. I dag är han pensionerad general. En annan åkte till Kanada, en tredje drabbades av cancer vid ung ålder och dog vid 35 års ålder. Tre av dem flyttade till de brittiska öarna. Ghulams äldste son Mohommed Hussein dog plötsligt efter att ha drabbats av lunginflammation - på den tiden fanns inget botmedel. Det var år 1930 och den gamle gubben Ghulam dog i sömnen en natt i Kenya strax före andra världskrigets utbrott.
Men vad hände med Ghulams tre sonsöner som flyttade till de brittiska öarna? Två stannade i London medan en flyttade till Irlands huvudstad, Dublin. Det var min far, för Haji Munchi Ghulam Haider Hussein hette i efternamn "Butt" och jag är hans barnbarnsbarn!
Mer om denna äventyrssökande familj kan läsas i min kommande bok "Ett särpräglat utseende" som släpps i september 2010 på Sportförlaget.
|
