Skriv idag om: Bostadsrätt vs hyresrätt? | Egyptens presidentval | EU-toppmötet Börja här!
POLITIK & SAMHÄLLE
Artikel
av Marcus Nordquist
publicerad 1 dec 2011 kl. 06.00:
"Likhetsfeminismens omfång i Sverige är så pass dominerande att ingen annan form av kamp för jämställdhet accepteras som valid." Foto: flickr/dupontdupont (BY CC 2.0)
Genusvetenskapens fall
"I Sverige ökar vi anstånden till den relativt unga akademiska principen genusforskning. Nyligen tilldelades genusforskningen i Sverige 67 miljoner kronor. Men är genusforskning ens relevant?"
I Sverige och möjligen även i övriga nordiska länder verkar det som om att genusvetenskapens grundtes, att könet bara är en social konstruktion, på många sätt har blivit synonymt med jämställdhet. Likhetsfeminismens omfång i Sverige är så pass dominerande att ingen annan form av kamp för jämställdhet accepteras som valid. Antingen anser man att könet är en social konstruktion och att allt som gör oss till män och kvinnor är kulturellt betingade eller så är man kort och gott en patriarkal neo-fascist som hatar kvinnor.
För ett antal år sedan svarade de flesta feminister avfärdande att det bara var radikala feminister som hade den här dispositionen. Idag är det, milt uttryckt, mer regel än undantag.
På den tiden grupperade man dessa galningar med dem som tyckte att alla män är djur [2], som läste Valerie Solanas manifest SCUM [4] och som ansåg att alla män har naturlig fallenhet för att slå och våldta. Många män, inklusive mig själv har svårt att identifiera sig med bilden av sig själv som ett bestialiskt monster som sitter och trycker på min patriarkala tron på jobbet och inte kan kontrollera det trängande behovet att leta upp någon att våldta mellan jobbet och ICA. Personligen ser jag inte det som ett tecken på att jag inte tycker att kvinnor har rätt till lika lön för lika arbete.
Dagens klimat i den svenska jämställdhetsdiskussionen markeras allt tydligare. Idag visas SCUM (Society for cutting up men) som teater för barn(!) [5]. I pjäsen talar man om utplåningen av det manliga könet. Man försvarar sig med att det är ironi och att män bara tycker att det är jobbigt att erkänna att man är del av en förtryckande struktur [6]. Valerie Solanas som skrev manifestet som teatern baserar sig på var nog inte ironisk när hon sköt filmskaparen Andy Warhol. Det våld hon skrev om visade sig spela en mycket central och aktiv roll och var på intet sätt menat som komik.
Hatet emot mannen som förtryckare är framstående på dagens svenska politiska och mediala arena och uttrycken blir allt extremare [3].
Genusperspektivet och då också den akademiska följden, genusvetenskapen, är en konsekvens av förflyttningen till dagens extrema likhetsfeminism. Ibland går man så långt att säga att det enda som skiljer könen ifrån varandra är genitalierna och möjligen till viss del andra fysiska faktorer, men i grund och botten är män och kvinnor biologiskt lika.
Det är relativt okomplicerat att anta genusperspektivet öppet subjektivt, desto svårare blir det när man kallar det för en vetenskap. Genusperspektivet har tagit sin plats i den politiskt korrekta sfären och konsekvenserna av det är inte bara att genusperspektivet ska antas på alla möjliga nivåer av samhället ifrån förskolor till byggarbetsplatser men också att skattepengar ska finansiera såkallad "forskning" som utgår helt ifrån en subjektiv disposition. Vi har också blivit berikade med genusambassadörer, genuskonsulter, genusagenter, och så vidare. Människor som arbetar heltid med att omsätta genustänkandet i företags olika processer och arbetssätt eller som undervisar oss om det förlegade sättet att se på kön och manligt och kvinnligt.
För några år sedan arbetade jag på ett projekt om medias gestaltning av jämställdhetsproblematiken. Dessvärre kunde jag i slutändan inte finansiera projektet och fick lägga ner det. En del erfarenheter fick jag dock med mig ifrån det arbetet och en av dem var mitt möte med dåvarande föreståndare för det Nationella sekretariatet för genusforskning.
När jag kom till sekretariatet mottogs jag av en artig dam i övre medelåldern som visade mig runt under tiden jag väntade på att kunna tas emot av föreståndarinnan. När det väl kom till det fick jag ytterligare en liten rundtur men denna gången blev jag presenterad för hela bemanningen. Jag hälsade och tog i hand med alla utom damen jag redan hade bekantat mig med. Bryskt bryter då min värd in och frågar mig om jag inte "hälsar på tjejerna?". Jag som precis hade skakat hand med kanske 20 kvinnor och 1 man hann inte förstå vad hon menade innan den trevliga damen bröt in och förklarade att vi redan hade hälsat.
En gullig liten anekdot kan tyckas men för mig sa det en hel del om den här "vetenskapen" och vad som var utgångspunkten i den här cirkeln. Jag befann mig faktiskt på Göteborgs universitet(!) och hade byggt upp förväntningar om att faktiskt träffa människor som utstrålade lite mer forskaranda.
Under många år som jag har hört idéerna om genus som en social konstruktion har jag undrat; kan det verkligen vara sant?
Min fråga kan sammanfattas av Anne Campbell, professor i evolutionspsykologi på Durham University i Storbrittanien. Hon säger följande:
I guess the question I would pose is: "Where do bodily differences come from? Where do the differences between men and women through reproductive systems come from?" Evolution, I am sure, would be the answer that most social scientists would give. And what orchestrates those bodily differences, what is responsible for the production of hormones and peptides that keep everything going? The human brain, mostly, through feedback systems. It seems to me quite extraordinary that you could imagine that evolution has operated on the reproductive systems and has had absolutely no effect at all on our brain - the single most expensive organ that we have in the body.
[1]
Den norska TV-kanalen NRK sände under våren 2010 en dokumentärserie döpt till Hjernevask (Hjärntvätt) [8] där första delen [1] av sju handlade om det norska Likestillingsparadokset (Likhetsparadoxen) [9] som handlar om att yrkesval i Norge, som blivit utsett till världens mest jämställda land, fortfarande är i högsta grad beroende av kön. Kvinnor väljer generellt sociala arbeten som inom vården eller liknande medan män väljer tekniska arbeten så som ingenjörer eller byggarbetare.
Reportern i programmet, Harald Eia, besöker genusforskare, psykologer, biologer och andra vetenskapsmän både inrikes och på välrenommerade utländska universitet så som t.ex. Cambridge.
Professor Simon Baron-Cohen i Cambridge förklarar följande:
We looked at babies who were one day old. And again we presented them, either with a mechanical object or a face to look at. And filmed how long does the baby look at each of these two objects. And we find that more boys look longer at the mechanical object, and more girls look longer at the face, even on the first day of life. So this is before toys have been introduced, or various cultural biases or prejudices have been introduced.
Eia träffar flera vetenskapsmän och psykologer med goda referenser och trovärdiga bakgrunder som absolut avvisar idén om att kön är en social konstruktion. Ingen av dem påstår att det enbart är biologiskt utan säger att kultur och miljö visst kan ha en effekt.
I Norden försvarar man sig antingen med
1. Allt de andra gör är bara svag forskning
eller
2. Biologi är oviktigt!
Det första av dessa två argument går ju alltid att diskutera. Samtidigt känns det lite märkligt att bevisbördan bara ska ligga på den ena parten. För, genusforskarna har ju inga bevis överhuvudtaget, varken svaga eller starka.
Det andra argumentet är uppenbart ovetenskapligt. Nästan komiskt. Här har vi alltså en grupp som kallar sig för vetenskapsmän, som har en disposition som säger att könet bara är en social konstruktion, och när upprepade experiment visar att så inte är fallet så väljer man helt enkelt att inte ens överväga detta. Sedan när började vetenskap handla om att bevisa sin hypotes till varje pris även när motbevis presenteras?
I Norge bestämde man sig i slutändan för att ta sitt förnuft till fånga. Efter Hjernevask sändes lade man officiellt ner genusforskningen [10] och stypte tillförseln av skattebetalarnas pengar till denna pajasverksamhet. I Sverige ökade man istället anslagen och tilldelade tretton olika forskningsprojekt med sammanlagt 67 miljoner kronor av våra skattepengar [11].
Självklart inser jag att det i slutändan blir svårt att övertyga den rabiata svenska genuseliten om att de har fel eftersom denna grupp har så starka emotionella band till sin "vetenskap" men till alla er andra vill jag starkt rekommendera att se åtminstone första delen [1] i den norska dokumentärserien Hjernevask.
Därefter handlar det möjligtvis om att ta ställning till om man ska tro på känslosamma ungdomar på obskyra institutioner i Uppsala eller på internationellt erkända psykologer och vetenskapsmän.
Malmö moské
