Blomman Som står på min byrå Påminner mig om Att det aldrig är försent Att inte förlora hoppet och tilltron till livets möjligheter
Så här var det
Det var en gång en blomma Som jag fått till skänks Den var praktfull och fin Med klasar av blommor i ljuvligaste aprikos/röd färgskimmer Dens namn Vet jag inte Fast jag forskat och hört mig för Är det ingen som vet
Hur jag än vårdade denna magnifika blomma Trivdes den inte hos mig Den tappade sina vackra blommor först Och tacklade sen gradvis av Tills bara en brun, torr stam återstod Till synes död Uttorkad Tänkte jag slänga den Många gånger För vad skall man med en blomma till Som förlorat sin skönhets blomster Sitt livs låga Men varje gång var det något som stoppade mig och höll mig tillbaka Som fick mig att bära in blomman igen. Tillbaka på sin plats Om och om igen Människor som besökte mig, tittade på min blomma och log Köpte sen med sig, när de kom... nya Sådana som tål en omild och glömsk behandling Från någon Som inte kom ihåg Det där med blommors behov, av vatten och jordbyten
Så kom den dagen Då det definitiva beslutet fattades Som jag trodde Att NU fanns det ingen återvändo Blomman SKULLE kastas Den hade fått tillräckliga med tålamodets förhoppning... om att ta sig och komma igen Med bestämda och raska steg, tog jag sikte på soptunnan Men som alla andra gånger förr Hindrades handlingens framfart, som av en osynlig kraft Eller en medvetenhet, som inte än vaknat upp men som bromsade mig I min tänkta handling, när det gällde blomman Den här gången fick den inte komma in Tillbaka på sin plats Utan den fick stanna ute på altanen Det var ju sommar... Sen var jag less, på dens deprimerande uppsyn
Den bruna torra pinnen, stod där i sin kruka Till synes utan liv Men en dag, så skedde undret Den torra stammen hade fått förnyad kraft Och gav åter liv till blommor i klasar, med sin underbara färg Stammen, hade dessutom skjutit skott och stod nu där Stolt I sin kraftfulla, gröna mundering
Sen, har jag förstått Att det blomman oxå talade om för mig Förutom vårdarinnas brister Var Att luften i huset inte var bra För varken blomster eller människor Så ni förstår Att blomman som nu växer med kraft Betyder mycket för mig För den har fått mig att ge tiden hopp Och att inse Att där den inte trivs Där skall ej heller jag vara Och inte att förglömma Vårdarinnan har blivit mycket bättre, på det där med blommors omhändertagande Ett grönt... livfullt och blomstrande 2010 önskar jag er alla Kram
Inger-sofia Boström,
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
